Idag bestämde jag och mitt lokasinne sig för att "göra stan". Hustomten Emma försökte förklara lite enkelt hur man kom dit med en detaljerad beskrivning. Det skulle tydligen vara "jätteenkelt" att hitta dit. Jag fattade inte mycket men vafan, man får väl känna sig fram, gilla leget lixåm.
Att gå dit gick strålande, man följde en väg och sen var man där, poff.
Dumt att gå mitt i rusningstrafiken, här kan man tydligen inte gå rakt ut i vägen och hoppas på att bilarna stannar, då dör man.
Det blev värre när jag skulle gå hem, då fick jag lätt storhetsvansinne och trodde mig redan känna staden såpass bra att jag trodde att jag tog en omväg, det gjorde jag såklart inte och gick fel med ett par kvarter. Jag visste inte alls vart jag var och det gjorde ingen jag frågade heller. Men tillslut hittade jag hem och så levde vi lyckliga i alla våra dagar.

SLUT!