ålder

När jag var yngre var jag helt hysterskt rädd för att åldras, jag ville vara sjutton bast för evigt. Och så kom den dagen som jag fruktat mest av alla  - 18-årsdagen. Man blev ju myndig för i helvete, och när man blev myndig kom automatiskt ansvaret med. Jag tyckte det kändes förjävligt, ålderskris när man är 18? Jag kunde inte ens betala en räkning. Men jag lyckades smälta det med tiden, jag fick ju köpa folköl och snus helt själv!

Jag fyller år relativt snart, denna gången blir jag 23 bast, det känns inte lika jävligt att bli äldre heller. Det känns rätt bra faktiskt, ju äldre man blir desto bättre blir det med. Det är sant! Man kommer över dom värsta nojjorna om tjocka lår och ångesten för att man "gjort något hemskt pinsamt". Jag mår skitbra faktiskt, jag är vuxen och kan göra som jag vill. Om jag vill kan jag ju faktiskt äta chips till frukost varje dag, bygga ett rum med marijuanaplanor, slåss med stora svanar och dricka ansvarsfullt.
Men det gör jag ju såklart inte. Det är jag på tok för präktig för. (höhöhö)



Nu vet jag ju vad ni är nyfikna på, hur går det med bantningen (eller vänta här, "bantning" är för politiskt inkorrekt, det ska numera heta "ändra vanor" eller "bli nyttig"), jotack, det går rätt bra, mitt enorma sötsug har i princip försvunnit och jag äter bara flötig mat på söndagarna (och öl på lördagarna...).
Jag har gått ner två kilo! Jag är bäst! När jag gått ner tio taggar ska jag klippa av mig allt hår och blondera mig, det lovar jag.

/peace

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0