I lördags sålde jag en liten bit av min själ till blocket. Jag la ut en annons om att jag sökte lägenhet, och jag tyckte det kanske kunde vara lite kul att lägga ut en liten bild på migsjälv så folk ser att jag är trevlig (?). Tyvärr råkade den "lilla" bilden bli en extremt snorstor bild, och jag skrattar (och gråter) inombords varje gång jag ser annonsen.
Och jag trodde faktiskt inte en jävel skulle svara på annonsen heller, men jag har faktiskt hört från flera stycken! Dock mest om jag vill hyra rum.

Och nu till en annan sak som jag aldrig har behärskat särskilt bra; språk. I sexan fick vi välja vilket språk vi ville läsa, och jag valde spanska. Jag fattade faktiskt nästan inget, och jag lärde mig ännu mindre. Spanska är ett skitspråk. Så i åttan valde jag att läsa om spanskan från grund, eftersom jag redan läst spanska i flera år. Jag fick IG.
Så jag la helt ner mina planer på att snacka sensuell spanska och satsade på engelskan som jag knappt hade G i. Det gick faktiskt lite bättre.
Ännu värre blev det på gymnasiet, då fick vi välja ett extraämne, jag bestämde mig för att språk är roligt och valde teckenspråk. Teckenspråk är ett skitspråk. Jag minns inget alls förutom beteckningen på "hora/läder".
I grund tycker jag att mina engelskakunskaper är riktigt bra, jag förstår det rätt bra, men när det kommer till att snacka engelska - det gör jag bara inte. jag låter som en motorcykel på tyska när jag försöker.

Och nu till den roliga delen! Igår låg jag i sängen och försökte somna till "scrubs", klockan var väl nästan tolv och jag hade precis somnat till. Då ringer telefonhelvetet. Jag brukar aldrig svara om det står "dolt nummer", men i min sömnighet svarade jag ändå. Och trofan att det var en engelskkille. Eller rättare sagt, en jamicansk kille som snackade flytande engelska och ville att jag skulle hyra ett rum av honom. Först fattade jag inte att han ens var engelsk. Men karln snackade på som tusan och ville veta allt om mig. Jobb, ålder?
- Öhum...I äm tväntitå jers åld. Jobbing as a...öh...härdrässär?
Själv var han tydligen modell som reste mycket till NY och London. Sa han. Hahaha.
Jag såg allt framför mig, det skulle vara en katastrof att bo ihop med honom, en blandning mellan en riktigt dålig engelskakurs och "zoolander".
Imorse trodde jag att jag drömt allt, men såg på mobilen att det katastrofala samtalet faktiskt hade ägt rum.
Men vem fan ringer klockan tolv på natten?

---

Oj vad långt det blev, jag har skrivklåda.

På fredag ska jag gå på filmpremiär! Någon halvbra rulle med Will Smith, men gud döh, han ä ju så charmi!
Hoppas det är någon slags dresscode, typ "bondbrud" eller "balballt".

Sen på lördag ska jag och se på synthare och dansa synth, kanske klär jag oxå ut mig en till synthare? Jag vill ha synth i mitt liv!  KUL.

//Apan