Strosar runt på staden, lyssnar på melankolisk tonårsångestmusik, Placebo. Brukar gå tre vändor upp för gatan, och tre nerför, sen ställer jag mig och glor vid gamla bron på fina gamla hus som ligger tätt placerade vid vattnet. Fint!
Funderar på om jag kanske ska göra en "Blondinbella" och bara skriva om lyxiga grejer och alla ansiktsbehandlingar jag går på, hur många gånger per dag jag våfflar håret, det senaste sminket, nagelfix etc. Nja, inte riktigt min grej kanske, plus att jag inte lever det ultimata lyxlivet heller, har aldrig varit på en ansiktsbehandling, och mina naglar skiter jag i fullständigt i (har märkt en tendens att jag alltid river folk med dom om dom blir långa). Örke.
Tycker lite synd om migsjälv. Men det orkar jag inte heller göra, sånt är livet, uppochner ibland, helt enkelt.

Strosar till bolaget, tänker köpa fem kung för att fira helgen lite kanske. Fattar inte att jag alltid köper kung, tröttnar aldrig, har kört kung i typ fem år nu. Vill jag lyxa till det ordentligt brukar jag köpa falcon bayerskt, men dom är så jävla dyra.
Dänger upp fem kung på rullbandet, drar upp mitt leg för att visa kassa-killen. Men han frågar aldrig, och där står jag och känner mig lite dum och gammal. Viftar frenetiskt med legget i hans ansikte, han kollar, och säger "Tack Lina"
"Lina", han använde mitt namn, fan vad olustigt, hatar när folk jag inte känner gör sådär, blir alltid lite paranoid. Någon jag träffat ute? Någon gammal kund? eller så var han bara trevlig.
Går tillbaka till salongen, lunchbrejken slut.