På sistone har jag tänkt mycket på det här med "alter-egon" (= "mitt andra jag", "någons andra jag"). Som till expempel såna där populärartister, vi säger...Lordi, hårda killar med mask som ser ut att ha käkat bajs och småbarn till frukost, jag gissar vilt på att dom inte går runt sådär hemma, utan väljer säkerligen en lite tamare stil; hästsvans, foppatofflor och förkläde.
När jag går till jobbet kopplar jag upp mitt alter-ego, jag kallar henne "Olga". Min inre tant. Lite folkkär sådär, vänlig och tam och kan diskutera vadsomhelst i en timme.
I fredags pratade jag om massa olika ämnen, bland annat Greenpeace (i vanliga fall hatar jag greenpeace, det gör inte Olga), miljöförstöring (tjena jag äter tre hårsprayburkar till frukost), Christer Sjögren och skilsmässostatistik. Olga skrattar glatt åt torra skämt "haha, hoho", drar parareller mellan olika miljövänliga bilar och tycker att allt är allmänt helfestligt.
Jag behöver mitt alter-ego, det räddar vardagen lite från cynikern inom mig.

Har ni något alter-ego?