Idag valde jag att spendera mina sista slantar på bindor. Det stod mellan det och mjölk. Hade hellre köpt mjölk.
Jag greppade ett paket och försökte diskret gömma det lite under armen och kutade iväg till kassa-kön. Jävlar vilken kö det var. Helvete.
 Jag minns när jag var fjorton bast och mamma tvingade mig att köpa mina egna bindor. Då grinade jag när jag kom ut ur affären för jag tyckte det var så jävla pinsamt (plus att jag träffade på en lärare som frågade om det var godis jag höll i.). Jag flinade faktiskt lite åt minnet. Tur att man inte skäms lite mycket idag för en sådan helnaturlig grej. Jag menar, halva jordens befolkning får faktiskt dras med skiten en gång i månaden.
Dock blev det ju lite värre när jag faktiskt skulle betala och en superfräck kille med dreads i hela hövvet satt där. fan oxå. Jag märkte att jag faktiskt råstirrade på hans hår. Men när jag hade betalat var bindorna som bortblåsta. Vart fan var dom? Då såg jag en tant i andra änden stod och viftade mot dreadskillen och vrålade högt "hallåååå, duuuu, någon har nog glömt dom här?". Ehehe, småskrattade jag och greppade snabbt paketet och lommade iväg.

Det är ju så man skäms lite ändå. Tanten hade klippt luggen själv. Pfft. Pinsamt.