Fan vad jag är nervig av mig. Ibland blir jag så sjukt paranoid och uppjagad att jag vet inte vad jag ska ta mig till, tankarna fladdrar likt Batmans kåpa. Jag är en hare. En oxfilé. En griljerad julskinka i dillmarinad.
Då brukar jag gå in till Emma, och så säger hon exakt vad jag vill höra. Då blir jag lugn. Lugn som en smörslungad gråsparv i hummersås.