I måndags började jag läsa en ny bok, det började rätt så lovande, handlade om en kinesiska med bundna fötter som blev bortgift till en konstig snubbe, så hon rymde, blev hora och blev kär i en vit snubbe. Det var rätt spännande dom första trettio sidorna, sen blev det jättekonstigt, och författaren började ordbajsa nåt så förjävligt att jag inte fattade ett jota. Så jag hoppade över resten av boken och läste slutet, hon tog visst livet av sig. Jävligt kass bok.
Hatar när författare gör sådär, börjar ordbajsa och använda konstiga och poetiska ord typ "ty", jag hatar "ty", känns sååå 1900-tal. Sen använde författaren poetiska liknelser, vilket såklart gjorde det hela 1000 gånger värre.
Ungefär såhär:
" Solen steg upp och lämnade cirklar på himlen som en nykysst bröstvårta"
" Den ensamme tvättaren grät floder som påminde om ett himlavalvs hjärtskärande skri"

Wat thä fuck menas med det? Jag fattar inget. Men det kanske är jag som är korkad, eller så trånade författaren i sig efter ett Nobelpris, dom brukar ju vara jävligt skumma, nobelpristagarna.