Idag fastnade jag i en hiss. Eller tja, egentligen inte i hissen, utan mellan hissdörrarna. Det känns så typiskt på nåt sätt, jag har en förmåga att fastna i saker, missa trösklar eller gå rakt in i stolpar. Stolptjejen.

Var en aning, aaaaaning hyperaktiv idag. Har inte en aning om vart det kom ifrån, men jag blev riktigt jävla hajpad alltså. Flaxade iväg till arbetsförmedlingen med en flaxig gångstil, flaxade in i ingången och fick svåra samveteskval ifall jag skulle åka hiss eller springa som en maratonlöpare uppför trapporna. Stod verkligen i valet och kvalet, ögonen svartnade nästan och fötterna stod inte still, självklart sprang jag in i hissen precis när dörrarna skulle stängas, och ja, det var då jag fastnade alltså. Blev ihopklämd som en sill, och där inne stod en dam som såg riktigt vettskrämd ut. "IHIHIIII" flaxade jag, och damen gnolade; "Ojojoj".
Men smidig som jag är klämde jag mig in och skrattade hysteriskt. Måste ju sett skitroligt ut.

Väl inne på arbetsförmedlingen insåg jag att jag var lika speedad som Sid Vicious. Och ju mer jag tänkte på hur knarkig jag såg ut desto knarkigare blev jag. Jävlar. Gick fram och tillbaka i gången, fram och tillbaka, mina händer skakade och jag tuggade tuggummi helt frenetiskt.
Och det sista momentet i knarkigheten, näsan såklart! Jävla jävla näsa som började klia nåt så förbannat. Jävla låtsasknark, och självklart kom det fram en arbetsförmedlare då.

arbetsförmedlare: hej, vad vill du ha hjälp med?
apan: ehehee...hee, jorå..eh. jo, *kraftigt fett med näskli*, öh. skrivapådethär?
arbetsförmedlare: ja det kan vi fixa. 
(tittar hon på hur små mina ögon är? ser jag ut som en knarkare? inte..klia...näsa..stå still..andas.)
apan: göttgött..

sen knatade jag ut och har sedan dess försökt att lugna ner mig. Nu dricker jag ännu mer kaffe, kommer inte sluta bra det här alltså.


gjorde en lätt illustration på hur det ungefär såg ut.