singular pluris.

Godmorgen!

Är fortfarande förbannad, eller grinig är väl ett mer passande ord. Måste slänga mig in i mina enorma pappershögar som ligger utspridda precis överallt och gräva efter asgamla papper som jag säkert inte sparat. Fuck you arbetsförnedringen! Varför vill dom ha arbetsintyg från när jag jobbade som dagisfröken när jag var 16 bast? Säkert att jag har kvar det, eller inte.



Lägger min griniga energi på andra saker, som ni säkert redan blivit upplysta om är ju mitt ständigt icke-existerande kärleksliv. Har varit singular i säkert...tre, fyra år? Och jag har kommit i den åldern folk faktiskt säger "ojdå" och sen funderar dom som fan på vad det är för fel på en.
Tror inte det är sådär skitmycket som faktiskt är fel på mig (det är alla andra det är fel på, jag svär!). Har dejtat rätt lite under den tiden oxå, varav det bara var en av dejt-killarna jag faktiskt gillade, men det gick ju som bekant ändå rätt åt helvetet.
Ibland har jag dejtat någon karlstackare bara för jag varit uttråkad, saknade intriger.
Dejtade en kille för ett...två år sen som jag verkligen inte gillade alls, men jag kände till hans exflickvän lite och hon var helt vansinnigt svartsjuk. När hon fick reda på att jag dejtade hennes ex ringde hon och ville slå ner mig. Mycket spännande.

Jag är väl lite störd kanske. Men ju längre tid man varit singel vet man vad man inte söker iallafall,
1. klängiga karlar
2. korkade karlar.
3. mesiga karlar.
4. töntiga karlar.

Och så vidare. Det är fan inte lätt. 

Men ännu en gång har jag hamnat i att jag faktiskt skiter totalt i allt vad karlar heter. Orkar inte heller för den delen. Finns så mycket annat att lägga energi på, t.ex mina fantastiska vänner.
dä blir väl som det blir. Dä spörs!


Nu ska jag duscha av mig o städa upp lite här.

Piss och löv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0