"Fattigbloggen"
Och såhär har jag alltså levt sedan jag lämnade fågelboet. Den här veckan lever jag 200 minus eftersom jag har lånat lite pengs. Min vanliga budget ligger på 2500 spänn i månaden. Ungefär. Pasta är min husgud. Tro mig. Vad brukar egentligen folk ha kvar efter att räkningar och sånt är betalda? Det undrar jag, vad är det NORMALA? Jag vill leva normalt, jättegärna. Just min existensminimum-lön har gjort mig till en obotlig kapitalist, jag skulle kunna sälja min själ till Lucifer för att få en hyffsad lön åtminstone två månader. Jag vill ha pengar, mycket pengar! Men hur fan får man tag i pengar? Köpa ett Mcdonalds? Råna en bank? Öppna ett hemligt horhus?
Ja vafan vet jag, annat än att jag är konstant fattig. Och jag tror inte ni fattar hur jävla trött jag är på det.
Men jag måste få citera en vettig grej från fattigbloggen, och det stämmer jävligt bra;
"– Hej fattiglapp!
Kollegan i rökrummet flinar lite och fortsätter:
– Har du verkligen råd att röka?
Det har bara gått några timmar men jag har redan fattat reglerna. Är man fattig ska man vara fläckfri. Som en askunge. Fattigdom kräver högre moral och en sund och närmast asketisk livsstil. Åtminstone om andra får bestämma, vilket de plötsligt tycker sig ha rätt till."
Förstår vad hon menar i fattigbloggen, men faktiskt behöver man ibland hjälp att tänka steget längre. Man blir ju lite hemmablind eller vad jag ska säga.. Har man så lite pengar, hur har hon råd då att röka? Lite som jag undrar hur man kan festa två dagar i veckan när man inte har råd med mat ;) Men sen gäller det såklart att prioritera, och ibland så tänker man väl att alla människor är som en själv. Att bara för JAG inte skulle vilja göra så, så kan ju ingen annan vilja det heller. Så dumt. Ibland behöver de som står med pekpinnar också behöva tänka utanför the box. over and out!
Ja, för jag har ju inte levt fattigt sen jag var tjugo, så det gör säkert jätte-stor skillnad att folk klagar på mitt festande/snusande whatever, men det är som du säger, det är väl prioriterande. Och alla är ju olika, och vi prioriterar olika saker.
