fet och glad?
Hänger på veckans bloggämne med temat "Är det okej att vara tjock och vara nöjd? alltså är det okej att vara överviktig men ändå känna sig sund och vacker eller måste alla överviktiga känna sig feta äckliga och utanför och känna att dom måste "banta"?"
Jag har ägnat stor del av mitt liv att tycka synd om migsjälv, som mest har handlat om min vikt. Strävan efter att bli smal och lycklig, snygg och vacker, ni vet.
Utvecklade ätstörningar redan som elvaåring och det hängde kvar ända till tjugoårsåldern. Handlade mest om att jag faktiskt inte kunde se hur jag såg ut, utan i min självbild såg jag ut som barbapappa. En stor klump av fett.
För ett par år sen tröttnade jag på att må dåligt, och har sedan dess strävat efter att ge migsjälv en rättvis bild av hur jag faktiskt ser ut. Okej, jag är inte en pinne, jag är väl lite småfet. Men vafan? Jag sitter gött. Fuck it lixom.
Jag tror inte att tjocka människor är lyckligare, tvärtom, media propsar på motsatta, fet = dåligt, smal = skitbra. Tror inte att det finns någon tjock människa som inte har bantat någon gång.
Men vart går gränsen på tjock och hälsosam egentligen? Håller med Anna på den punkten, tror inte att det finns särskilt många 100 kilos människor som kan säga att dom mår fysiskt bra, det är inte hälsosamt att väga för mycket! Fetma kallas det för, och är antagligen lika skadligt som att vara underviktig.
Huvudsaken är egentligen att man har accepterat sigsjälv och mår bra, till en rimlig nivå. Inte för överviktig eller underviktig.
Genom mitt yrke har jag träffat väldigt många människor, och mycket viktsnack har jag fått höra. Folk som väger 40 kilo men som ändå anser sig feta, folk som väger 120 kilo men som är nöjda. Alla strävar efter den perfekta målvikten på ett eller annat sätt.
Och det här må låta jävligt klyschigt, men jag har aldrig träffat en människa som jag klassat som ful, det är ändå insidan som räknas i slutändan. Jag skiter lite i hur folk ser ut, så länge dom är trevliga är det det som räknas!
fler som bloggat om det här ämnet:
asonet.blogg.se
http://lusth.blogspot.com/
http://lina-n.blogspot.com
http://annakaagaardkristensen.blogg.se
//apan - sitter gött.
Jag har ägnat stor del av mitt liv att tycka synd om migsjälv, som mest har handlat om min vikt. Strävan efter att bli smal och lycklig, snygg och vacker, ni vet.
Utvecklade ätstörningar redan som elvaåring och det hängde kvar ända till tjugoårsåldern. Handlade mest om att jag faktiskt inte kunde se hur jag såg ut, utan i min självbild såg jag ut som barbapappa. En stor klump av fett.
För ett par år sen tröttnade jag på att må dåligt, och har sedan dess strävat efter att ge migsjälv en rättvis bild av hur jag faktiskt ser ut. Okej, jag är inte en pinne, jag är väl lite småfet. Men vafan? Jag sitter gött. Fuck it lixom.
Jag tror inte att tjocka människor är lyckligare, tvärtom, media propsar på motsatta, fet = dåligt, smal = skitbra. Tror inte att det finns någon tjock människa som inte har bantat någon gång.
Men vart går gränsen på tjock och hälsosam egentligen? Håller med Anna på den punkten, tror inte att det finns särskilt många 100 kilos människor som kan säga att dom mår fysiskt bra, det är inte hälsosamt att väga för mycket! Fetma kallas det för, och är antagligen lika skadligt som att vara underviktig.
Huvudsaken är egentligen att man har accepterat sigsjälv och mår bra, till en rimlig nivå. Inte för överviktig eller underviktig.
Genom mitt yrke har jag träffat väldigt många människor, och mycket viktsnack har jag fått höra. Folk som väger 40 kilo men som ändå anser sig feta, folk som väger 120 kilo men som är nöjda. Alla strävar efter den perfekta målvikten på ett eller annat sätt.
Och det här må låta jävligt klyschigt, men jag har aldrig träffat en människa som jag klassat som ful, det är ändå insidan som räknas i slutändan. Jag skiter lite i hur folk ser ut, så länge dom är trevliga är det det som räknas!
fler som bloggat om det här ämnet:
asonet.blogg.se
http://lusth.blogspot.com/
http://lina-n.blogspot.com
http://annakaagaardkristensen.blogg.se
//apan - sitter gött.
Kommentarer
Postat av: Anna Kaagaard Kristensen
"Jag skiter lite i hur folk ser ut, så länge dom är trevliga är det det som räknas!"
Så sant som det är sagt :)
Skitkul att du var med den här veckan föresten :)
Postat av: Jacques B
Fantastiskt fint skrivet. applåderar och nickar instämmande
Postat av: apan
thanx!
Trackback
