En sak jag gillar med mitt jobb är att en helt annan person blir till liv, nämligen frisör-apan. Mitt alter-ego.

Jag är faktiskt inte alls samma person som när jag står o klipper som jag är på fritiden. Tro mig, ni skulle bli förvånade.
För det första; frisör-apan är ett pretto. Ett renavlat pretto som drar torra gubbskämt, gärna pratar om vädret och klipper jag mig i diverse fingrar så rör jag inte en min utan säger "ojoj! Nu klippte jag mig litte i fingret, ska bara hämta plåster, gör inte ens ont!!"
inombords gråter jag (har lätt blodfobi)

Frisör-apan ändrar även dialekt. En slags blanddialekt som förvirrar kunderna lite.
I västerås försökte jag mig på en slags fejk-västerås-dialekt för att alla frågade mig hela tiden ifall jag var ifrån värmland. Blev helt vansinnig tillslut. Tror ni det funkade?
Nepp. Gjorde antagligen bara saken värre.
Men det sitter kvar! Fejk-dialekten. Går fan inte att bli av med.

Frisör-apan ger även tips till sina kunder.
- jaha, vad använder du för schampo? Nej det var ju inte bra, använd ett från frisören istället, bla bla bla
- ja men tänk på att du skall helst klippa dig var 6:e till 8:e vecka!
I verkliga livet skiter jag i mitt eget hår. Klipper det kanske en gång i halvåret. Hatar att klippa mig.

Dessutom så svär frisör-apan aldrig! Pretto-frisören i mig använder ord som "jisses", "hejudamejen" eller "ujuj"
Inte en svordom smiter förbi.
I verkligheten stoppar jag in "jävlar, helvete, fan" i varannan mening.

Så, har ni några alter-egon? eller är det bara jag?