Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick

Herregud, ETT pinsamt ögonblick. Hela jag är ju pinsam, jämt och ständigt. Jag hamnar alltid i konstiga situationer, jag pratar innan att tänka, jag har ett matsmältningssystem som kan jämföras med östersunds avloppssystem, jag är klantig som fan, smidig som en bergsget osv.

Kan ni tänka er hur det gick i högstadiet med dom förutsättningarna? Allt är ett enda sorl utav pinsamheter. Å andra sidan var ju faktiskt det mesta mer eller mindre pinsamt när man var tonåring.

En gång på en friidrottsdag råkade jag fastna i läktaren i en spik när jag skulle hoppa ner på springbanan för att springa 100 meter (eller vare 60 meter?). Hängde kvar där i spiken och dinglade ett tag innan jag på ett rätt icke-graciöst sätt lyckades ta mig ned. Eftersom jag fastnade med byxorna blev resultatet ett riktigt stort jävla hål och röven hängde ju fan ut. Fanns ju ingen tid att byta om eftersom jag skulle springa om typ tre sekunder. Så jag sprang, med händerna över röven, inför hela skolan som glatt hejjade på.
Skämdes väl i ett halvår över det där.

Nuförtiden orkar jag inte skämmas längre. Det tar för mycket tid och energi, särskilt när man är så jävla klantig och oförsiktig hela tiden.

Ett annat fint minne är när jag råkade rulla av ett säte i bussen, och fortsatte rulla ut i mittgången och låg kvar som en skadad skalbagge. HAHAHA.


här är en bild från när jag ramlat en gång. Sudden var snäll och tog kort istället för att hjälpa till. schysst kompis det där.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0