tysta apan.
Idag har jag tappat talet. Har antagligen inte varit så tyst sedan dackefejden, luften gick lixom ur mig redan på bussen imorse. Prrrrrfffft lät det, som en smygfis, efter det var jag knäpptyst.
Min första kund var döv. Skönt.
Min andra kund pratade om stulna istappar, sen visade hon mig en bild på istapparna i tidningen. Kristinehamn är verkligen en metropol.
Skönt att inte prata ibland, tyvärr är inte mitt yrke anpassat till det, örke med blyge frisörer lixom. Imorrn hoppas jag att talets gåva har hunnit ifatt igen.
Kjam.
Kommentarer
Trackback
