Hehehe!!! Hittade en gammal kärleksnovell som jag skrev -02! Publicerade den tillochmed i NWT (värmlands blaska!), trots pinsamheter bjur jag på´t. Lite rolig trots allt. Minns inte titeln dock, tror jag kallade den "kärlek vid första ögonkastet", eller nåt.

"Det här var definitivt min första stora kärlek. Jag hade aldrig känt så här för någon. Aldrig trodde jag att Jag skulle få älska någon så mycket. Hon var så fruktansvärt fin. Hon hade så perfekta ansiktsdrag så det var äckligt. Aldrig hade någon tittat på mig på det sättet. Jag såg på henne. Hon såg på mig. Jag log lite under lugg o kände hur jag rodnade. Hon log självklart tillbaka, även hon rodnade. Efter en massa leenden, så började vi skratta. Gud vad jag var fånig ibland.
Men det var inte så lätt när någon var så vacker… Det blev nog bara så för jag var så kär i henne. Om jag bara hade fått henne. Jag ville verkligen ha henne. Jag gick närmare och kysste henne. Hon hade kalla läppar.
Jag slickade lite på dem. De blev varmare för stunden, men efter någon minut blev de lika kalla igen. Jag måste ha varit sjuk, det här var definitivt inget normalt beteende. Det fanns ingen människa på jorden som gjorde något sånt här dumt. Men det var bara kärlek. Antagligen väldigt förbjuden. Jag skulle aldrig ha vågat visa min kärlek för mina kompisar. Jag tror nog att de hade blivit rädda för mig då. Jag var också lite rädd för mig själv. Så här hade jag aldrig betett mig förut. Varför skulle jag göra det nu? Jag skulle kanske alltid älska den här tjejen. Kanske inte.
Jag skulle kunna sitta för alltid o rabbla upp hur vacker och underbar hon var. Det fanns inget slut på det… Hon var född helt perfekt.

Jag suckade lite och satte mig ner. Jag betraktade henne Hennes ögon, de stora runda, klarblåa ögonen,hennes bruna hår och det där leendet som ingen kunde motstå.
Det värsta var att jag visste att någon, någon gång skulle fånga hennes kärlek. Hon skulle bli förbländad av någon annan. Jag skulle nog mista henne. Hon visste likaväl som jag att våran kärlek skulle ta slut en dag. Men det gjorde inte så mycket ändå. Jag var nästan ville att det skulle hända, för jag visste att vi ändå alltid skulle vara tillsammans.

Jag kammade håret en sista gång och gick ut från badrummet, där ja stått och stirrat på mig själv i en halvtimme framför spegeln.
Ingen kunde vara så perfekt som jag."