Varje gång jag har sugit i mig ett par pilsner tycker jag alltid att jag är så jävla smart, vis och vacker. Och gammal. Fast på ett bra sätt. Jag är så gammal och vis lilla vän! Låt mig guida dig genom livet, låt mig berätta om min barndom, låt mig upplysa dig om hur livet såg ut innan Turtles fanns.

Och sådär håller jag på. Och varenda jävla konversation jag startar låter ungefär såhär;
apan: ja, men nu är jag ju liiite äldre än dig.
randommänniska: jaha... öh. Hur gammal är du då?
apan: äldre än dig sa jag ju.
randommänniska: ok. Jag är 27.
apan: Fan vad fint väder det har varit den här veckan!

Känner mig som en slagen mjälte och sticker iväg med svansen mellan benen för att påbörja exakt likadan konversation med någon annan som jag kan berätta livsvisdomshistorier för.