Många av mina polare har barn. Och kille. Fin lägenhet i fina områden osv. Och jag har känt mig rätt avundsjuk. Jag vill oxå ha det där.
Eller tja, bara jag fick ett barn så skulle jag ha gjort mitt lixom, då kan man slappna av, sjunka ner i fotöljen och låta livet ha sin gång.

Men så är jag ju inte där än. Trots att jag bestämde mig när jag var 18 bast att jag skulle ha barn när jag var 23. Nu är jag ju för fan 26, och inte ens en karlfan har jag.  Och när kommer den där vuxna "mognaden" då? NÄR blir jag en vuxen människa som kan ta ansvar för sina egna handlingar? När kommer jag sluta tycka att det är kul att gå på krogen och fjanta mig?

Sådär har jag tänkt skitlänge, kanske inte medvetet, men undermedvetet iallafall. Har legat och gnagt lite. Så jag har släppt det. På riktigt. Får jag barn så får jag barn, hittar jag någon så gör jag det.
SÅ, jag har satt upp lite livsmål istället som jag faktiskt kan påverka!!


Livsmål nr 2. handlar om en fin lägenhet, helst en bostadsrätt som jag kanske har råd att köpa när jag uppnått livsmål nr 1. Och den ska ligga i stan, centralt, och en jävla balkongjävel ska jag ha som jag ska inreda som en gammel djungel! Då ska jag sitta på min balkong o dricka chardonnay i månskenet och lyssna på Elvisskivor och tycka att livet är rätt gött ändå.