Det värsta med att vara singel är när man är sjuk och INGEN tycker synd om en. Jag är en gnällare utav rang (kanske finns en anledning till singellivet..), bajsar ut lite statusuppdateringar på fejjan "buhuuu, sjuk". Och inte en jävel gillar eller skriver "åh snuttis, va synn om däj!!".
VILL HA MEDLIDANDE!! Vill att alla ska förstå att det inte finns någon som någonsin känt sig såhär sjuk som MIG!! (skojjar hon eller...?)

Och det värste med att vara hemma är ju fan rastlösheten. Trots att jag inte orkar så jävla mycket blir jag kroniskt rastlös. Min själ vill så mycket men min kropp vill ligga ner och sörpla champinjonsoppa i kopp!!

Har dock gjort två saker som jag tagit kort på i mitt vrålsjuka tillstånd;


baka kakor te pappa som fyllde år igår!! HÄR är receptet, snorgött! Tur att jag inte har några smaklökar, hade väl käkat upp alla annars.


Diskade!! Fick såna russinfingrar att dom gick sönder på vissa ställen. Mycket disk. :(

Hejdå!