sockerapa -

Förlossningen

Har funderat på att skriva någon slags förlossningsberättelse, men jag vet inte... Det är lite luddigt och så känns det lite fel på något sätt, men något vill jag ändå skriva.

Men jo, hade överlag en bra förlossning. Och ska jag summera mitt beteende med ett ord så måste det bli "artig". Var helt stört trevlig och artig under hela värkarbetet och även under krystvärkarna. Jättekonstigt då jag hade förväntat mig att bli helt vansinnig och skrika ryska slagord typ.

Men mitt under krystvärkarna så skrek jag till Jonas, full i fan av lustgasen att "DÄ Ä INTE LIKA FARLIGT SOM DET SER UT!!" Haha. Och sen frågade jag stackarn om jag håller för hårt i handen??

Födde förresten i mina egna kläder. Blev skitskraj när jag såg den vita rocken som dom ville att jag skulle ha. Ville absolut inte känna mig som en sjuk människa som man gör på sjukhus.

Tog rätt lång tid innan jag verkligen förstod att jag hade riktiga värkar oxå. Hade fått det förklarat för mig att det skulle kännas som "stark mensvärk" ungefär, men jag tyckte att det kändes som magkramp, så jag gick och väntade på att det skulle göra ondare.

Barnmorskorna sa typ "jaha, här har vi en som inte klagar så värst mycket va?"

Tror dock att det var för att jag inte hann, för när värkarna kom så tätt så gjorde det ju hysteriskt ont.

Epidural. Vilken fantastisk grej förresten.

Det som var jävligast var ju själva utdrivningen, när huvudet kom så trodde jag att jag skulle dö, och jag minns att jag skrek "DÄ HÄR GÅR INTE!!!". Men det gjorde det ju?

Barnmorskan sa till mig flera gånger att jag nog inte förstod hur sjukt stark jag var. Tror hon menade fysiskt, blev lite mallig. Är faktiskt jävligt stark överlag såatteehh...

Tyckte att det var häftigt att föda. Att kroppen sköter sigsjälv och framkallar en sån jävla kraft som man inte ens trodde att man hade.

När Jonna var ute så ville jag inte se på henne på en gång. Blev sydd ett par stygn och vilade en liten stund. När det var färdigt så höll barnmorskan fram henne så vi kunde se. Hon var så fin! Jonas lilla näsa och massa svart hår, fluffiga kinder. Såg ut som att hon sov.

Kände på hennes lilla hand. Men ville inte hålla i henne.

Har en slags längtan och saknad i själen som är svår att beskriva i ord. Som ett stort svart hål. Sorg. Har aldrig upplevt förut så starkt.

2014-09-24 @ 12:36:05 tjöta Permalink

Kommentarer

Postat av: Becka

❤️

2014-09-24 @ 18:52:03

Postat av: Lisa

Tack för att du delar med dig. Det låter som en fin förlossning ändå, om man kan säga så med tanke på allt det mörka svarta.

Svar: Ja jag tyckte den var fin. Alla barnmorskor var ju helt fantastiska oxå!

din apa i etern.

2014-09-24 @ 20:00:10

Postat av: Anonym

jag blir så imponerad och ledsen och arg och ännu mer imponerad av hela dig. det är när vi i princip går under, gråter och känner oss som trasigast, sorgsnast och mest borttappade men häääärdar ut som vi är superhjältar. att så ogracilt det bara går härda ut, och inte göra ett jävla skit mer, är fan det största en människa kan göra. till slut börjar man göra saker ändå. det tar tid att bearbeta. tack för att du skriver.

Svar: <3 tack!

din apa i etern.

2014-09-24 @ 20:01:19

Postat av: Kristin

Så bra att du verkar nöjd med din förlossning. Jag känner igen det där med att det kändes omöjligt och att jag "gav upp", stackars karlar som måste stå ut med allt och sedan minnas mycket bättre än oss, hehe.
Du är stark Lina! Har du alltid varit, men ibland kan det vara svårt att se själv när man är mitt uppe i något.
Kram kram

Svar: Tack, kram!

din apa i etern.

2014-09-24 @ 22:55:53

Postat av: Kajsa

Låter som att din förlossning blev så bra som den kunde bli med tanke på utgångsläget. Jag är så imponerad av hur du delar med dig Lina! Du är häftig. Kan fortfarande inte komma på något vettigt att skriva eftersom allt det hemska ändå har hänt oavsett. Men jag tänker på dig och jag håller tummarna för att du ska hitta saker att längta till och efter snart igen. Stor kram!

Svar: <3

din apa i etern.

2014-09-25 @ 09:38:01

Postat av: Clara

Jag har följt dig till och från i ett par år, snubblade in på din blogg när jag av ngn anledning skulle googla sockerkaka och fick upp sockerapa..? HAHA tänkte jag och gick in och läste.

Alltid tyckt du varit så härligt ärlig och rolig när du skrivit om din vardag, när ni druckit bärs, hälsat på kompisar, färgat håret osv. ;)

När jag surfade in på din blogg ikväll läste jag detta inlägg men frös till vid de sista meningarna. Först då förstod jag att något hade gått snett.
Jag känner inte dig men jag sitter här med rödgråtna ögon. Livet är så fruktansvärt orättvist.
Du kanske inte ser dig själv som stark men det är du, det läser vi mellan raderna. Håll hårt i varandra du och Jonas, en dag kommer livet kännas lättare igen och du kommer kunna vara glad och lycklig igen.

Stor kram <3

Svar: <3

din apa i etern.

2014-09-25 @ 21:43:12

Postat av: Anki

Hej!!! Gud vad ledsen jag blev nu när jag läser vad ni har gått igenom:-( Finner inga ord! Så orättvist! Massor av tankar och kärlek till er<3 kram från Anki

2014-09-25 @ 21:58:49

Trackback