Hur det känns;

Igår var det fem månader sen Jonna dog och föddes. Känns helt jävla bisarrt att om allt hade gått enligt plan så hade jag haft en femmånaders bebis här. 

Igår tänkte jag på graviditet och hur det skulle vara igen. Fick nästan svimningskänsla och kände stark panikångest. Och jag vill ju så gärna, men samtidigt så känner jag OMG NEJ. För jag kan nästan på förhand gissa hur det kommer bli. Men jag tror att det kommer vara värt det ändå, men FY HELVETE. 

Och sen så går tankarna såhär "när jag blir gravid nästa gång så ska jag göra allt rätt, denna gången ska jag sköta mig perfekt". Inte äta så mycket godis, inte bada så länge, ut på promenader även om det gör ont. Inte slarva med järntabletterna och äta massa folsyra och omega 3 osv osv. Det är så jävla svårt att inte blama sigsjälv. Det känns som att jag kommer ha det här på samvetet hela livet. Att det är mitt fel. Och det spelar lixom ingen roll vad folk säger, det sitter inpräntat ändå. 

Den jävla längtan är dock insane. Om ni har varit gravida eller väntat barn så längtar man så man håller på att dö i slutet av graviditeten, och jag är fortfarande där. Jag längtar så jävla mycket och så händer det att jag klappar på magen, ibland känner jag nästan sparkar oxå. Sinnes!

Ok, annars är jag trött idag. Går upp som fan i varv runt nio-tio spåret och sen faller jag som en fura vid tre. Hehe. 


Kommentarer
Postat av: Becka

Allt du känner(tror du känner, såsom sparkar), tänker, vill, räds, och hoppas är fullkomligt normalt. Jag kunde skrivit det själv när Selma dött.
Det viktigaste av allt säger du själv också, att det är värt en graviditet till. När man får det lilla knytet som skriker och gastar, först då kan man börja komma över skuldkänslorna att man gjorde något fel sist. För även om man vet att det inte är ens eget fel, så kan man inte mota bort de tankarna.

Du är stark ❤️

Svar: ❤️ kram!
din apa i etern.

2015-02-16 @ 21:22:33
Postat av: Simkaka

Värker i hjärtat att läsa <3

Svar: <3
din apa i etern.

2015-02-17 @ 19:10:26
URL: http://simkaka.blogg.se
Postat av: hogie

Chrille hörde nyligen en radiodokumentär om liknande fall som ditt. Typ.. vetenskapens värld i P1. Att de har hittat nånting som gör att det blir som det blir. En gen eller nåt. Kanske såna grejer kan hjälpa i ångesten? Eller så stjälper det. Vad vet jag. Tänker det är bra att du känner iaf. Kramar.

2015-02-19 @ 14:02:38
URL: http://hogieskill.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0