Hur det känns;
Allt du känner(tror du känner, såsom sparkar), tänker, vill, räds, och hoppas är fullkomligt normalt. Jag kunde skrivit det själv när Selma dött.
Det viktigaste av allt säger du själv också, att det är värt en graviditet till. När man får det lilla knytet som skriker och gastar, först då kan man börja komma över skuldkänslorna att man gjorde något fel sist. För även om man vet att det inte är ens eget fel, så kan man inte mota bort de tankarna.
Du är stark ❤️
Värker i hjärtat att läsa <3
Chrille hörde nyligen en radiodokumentär om liknande fall som ditt. Typ.. vetenskapens värld i P1. Att de har hittat nånting som gör att det blir som det blir. En gen eller nåt. Kanske såna grejer kan hjälpa i ångesten? Eller så stjälper det. Vad vet jag. Tänker det är bra att du känner iaf. Kramar.