Jag hade ingen förlossningsdepression, men det visste jag redan. Har dock full förståelse för dom som får det, det är ju sinnessjukt märkligt att få barn, och hjärnan hänger lixom inte riktigt med ett tag, plus massa jäkla hormoner på det. Men konstigt och synd att det inte pratas mer om det överlag? Jag var inte det minsta beredd på att det skulle bli en extrem känslostorm dom första veckorna, det var fruktansvärt. 

Okej, vide hade köttat på sig ORDENTLIGT. Jag gissade fem kilo, men vågen visade 5625 g. Tyckte väl att han börjat bli lite tung. Han var även 61 cm lång. Kurvan låg lite över på vikten men eh ja, ongen giller o äta lixom. 

Han var riktigt stark i nacken och gav även BVC-damen ett redigt smajl. 

Övrigt så sover han väldigt bra. Igår lyckades han sova hela natten, morgonen, eftermiddagen och var bara vaken några timmar på kvällen sen somnade han vid 23.00 igen. Ja han vaknade ju när han var hungrig då förstås. 

Han dregglar nästan inget, däremot är han en riktig kräkis och har utfört några exorcistspyor rakt ut. Hehe.

Ler ofta mot en, men man får jobba lite för det, han är inte jätte lättflörtad om man säger så. Däremot älskar han att prata, jollrar mycket och svarar på tilltal. 

Han hatar när man pillar honom i nacken, värsta han vet. Gillar o bada, särskilt när vi badar tillsammans! 

Slår sigsjälv i fejset hela tiden. Särskilt på kvällen. Ho på BVC sa att han kanske ville ha något mjukt att hålla i, så jag gav honom en snuttis, men han fortsatte bara o smacka sigsjälv i fejset, ungefär som att han gärna vill vara vaken. 

Just nu är han i en slags gnällperiod och vill gärna bli bärd mycket, men man måste gå för att han ska bli nöjd. Hehe.

Slut på vide-status!