Innan child så tänkte jag rätt friskt på att vi skulle ha två barn med ca 2 (högst 3) års mellanrum. Men nu känner jag att vi kommit över det första året och det var så jävla fantastiskt och otroligt jobbigt. Första halvåret spenderade jag typ i chock och oro över vide. Men nu känns det bara så himla roligt (nästan jämt), men när jag tänker på att vara preggo igen så får jag ilningar i livmodern. O den gamle gamle kroppa då!! Örker inte. Har seriöst en fysik som en gammal gubbe. Är så jävla stel o har fortfarande massiv pain från o till. 

Så nä! Nu känner jag att jag längtar efter längtet men ibland så tänker jag att jag just kommit hem från BB och vide får träffa sitt syskon för första gången o då tåras det typ i öga på mig. Så nån gång men verkligen inte nu tror jag.