Magnus Uggla signerade skivor på en käck skivaffär i staden, jag var såklart där! Han var skitstressad och irriterad och knödde sig mellan alla idioter som desperat ville ha en autograf. Olyckligtvis stod jag i vägen och han sprang rakt på mig så jag flög som en vante över halva rummet. Han hjälpte mig upp och så sa han ett par grejer till mig, jag var den ENDA han pratade med på hela skivsigneringen, och jag hörde inte ett enda jävla ord. Varför sa jag inte bara "va?".

---

Öh jo, Igår lurade jag iväg emmy till kära skoghall så vi kunde umgås på ett avslappnat sätt innan vi svepte första bärsen. Vi gick och fikade och satt och tjötade i evigheter. Oerhört trevligt, jag åt en semla och kände mig allmänt nöjd, javafan, man kan inte vara nyttig hela tiden. Ju.
Av någon konstig anledning blev vi skitstressade av fikat och lugnade ner oss med en bärs innan vi drog till kritan.
Trevligt, Kristin blev placebo och vi åt jättemycket lasagne. Jumjum.
Sen drog vi till glada ankan och bussen var 20 minuter försenad och jag försökte få åka gratis - det fick jag inte.
Det var allmänt trevligt faktiskt, alla hade glitterperuker, det kändes lite som i en discodröm. Och en hel glittrig disco-bar med vodka. Ballt. Vi träffade en gammal klasskompis från högstadiet, han var ett svin då, nu var han rätt trevlig, vi snackade om hur idiotiska ungdomar var. Kände mig nästan lite gammal.
Helt okej kväll, nu är jag fattigare än fattigast. bleh.


Jo förresten, det om Magnus Uggla, det var alltså en dröm. Jag undrar vad det betyder? Borde jag bli kompis med Magnus Uggla?