Jag är din för en timme.

Du ringer på porttelefonen, någon öppnar och du går in. En trappa upp i ett sjaskigt nedgånget hus som säkert såg helt okej ut på 60-talet.
Du öppnar en dörr och går in i rummet, en tjej välkommnar dig och ber dig sitta ner en stund i väntrummet. Det sitter fler personer där inne. Ni är alla där för samma sak, och tiger i tystnad tillsammans. Du sneglar lite på dom andra, funderar lite på vad dom ska göra.
Äntligen blir det din tur, du gör som tjejen befaller dig och slår dig ner i en gammal stol. Tjejen är inte lika snygg som tjejerna längst ner på gatan, men ser helt okej ut. Det duger.
Hon frågar om du vill testa något nytt och spännande, eller om du vill göra samma sak som sist. Du vill göra samma sak som sist, vågar inte riktigt testa något helt nytt, rädd för att det ska bli fel.
Tjejen babblar på som vanligt. Åh kan hon inte bara vara tyst!
Du vill att det ska gå fort, komma därifrån så fort som möjligt. Tjejen fattar vinken och håller käften och gör det hon får betalt för. Tillslut är hon färdig, går och tvättar händerna och tar betalt. Hundra spänn dyrare än sist, hon säger att det inte är hon som styr priserna utan det är chefen som bestämmer.
Du bokar en ny tid till nästa månad och smiter fort ut, går hem som vanligt, men med okluvna toppar.

Kommentarer
Postat av: Kirre!!!

du skriver så bra o roligt Lina!! :)

2008-09-23 @ 11:47:48
Postat av: Evelina

hehe :D

2008-09-23 @ 15:56:10
URL: http://lifeofeve.blogg.se/
Postat av: apan

Kirre: haha, tack! ;)



evelina: hehe. ;)

2008-09-24 @ 19:22:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0