Jag tycker att jag har ett exellent ansiktsminne. Värdelös på namn - skitbra på ansikten. Har dock insett på senaste att så är det ju inte alls. Jag är faktiskt lika dålig på bådeoch.
 Kan ju berätta om den där festen jag var på för x antal veckor sen. Eftersom jag bara kände min polare som skulle dit så var jag oxå helt inställd på att inte känna några fler än henne. Och döm om min förvåning när snubben som hade festen kom fram och tjenade på mig, kramade mig och frågade hur läget var, vad jag gjort på sistone och så vidare. Och där stod jag som en idiot och hjärnan gick i högvarv "vartihelveteharjagträffathonomförut?" Det värsta var ju att jag inte kom ihåg honom alls. Högg tag i min polare och väste i örat "känner jag honom?", varav hon nickade och jag försökte spela med så gott det gick.
Och sen mindes jag, jävlar ja! Hade ju tillochmed träffat honom i nyktert tillstånd. Fan vad jag skämdes.

En annan gång så skakade jag hand med en kille ungefär fem gånger under en kväll och frågade "är det du som bor här eller?", dock var det väl ett par öl på det, men ändå.

alla känner apan, men apan känner fan inte igen någon.