Den snälle knivkarlen!

Förut plingade det på dörren. Blev helt livrädd eftersom jag inte väntade besök. Kikade genom nyckelhålet och där stod en stor jävla karl!!
 Blev skiträdd, letade upp diverse vapen och la på köksbänken, samtidigt som jag försökte klä på mig så tyst som möjligt (fail att jag hade teven på drethögt).

Satt och skakade och var helt vrålnervig. I mitt huvud var det en dretfarlig knivman som kanske skulle skälla på mig för att sen sälja mig till Tallin som modeslav. Allt var fan möjligt. Då ringde det igen. Bestämde mig för att möta ödet ändå, gissa vem det var då? Men åhhhhh, pappa!!!!!!

Tog en timme innan jag hade lugnat ner mig o slutat skaka. Jävla dagen efter-paranoia.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0