Gröthuvud

Önskar att det här med sorg var lite som en förkylning, att det var tidsbestämt, ett par veckor typ sen kommer det med största sannolikhet vara över. 

Gillar att ni skriver att ni tror att jag är stark. Känner mig inte stark, snarare som en liten liten blöt trasa till människa. Har legat i sängen i två dagar, vägrat röra mig. Och bara gråtit, man skulle ju kunna tro att tårar tar slut nån gång men det verkar fan inte så. 
Igår åkte vi hem från sjukhuset. Bara låg och stirrade och åt kommunala pannkakor, så det var skönt att vara i sin egen säng igen. 

Fick en sjuk jävla känsla igår att jag ville dö. Har aldrig någonsin känt så förut men för en kort stund så var allt kolsvart. Det skrämde skiten ur mig och jag måste försöka att ta mig något steg framåt. 
Nu sitter jag faktiskt upp. Känns som ett litet steg iaf. 

Imorrn ska vi till kuratorn, känns bra, hon verkade bra. Jag måste bli bättre på att sätta ord på mina känslor, det funkar bra i det skrivna ordet men ej irl då blire mest "ehh bldlföfm". Jonas har varit Klippan än så länge. Han bröt inte ihop på apoteket, det gjorde jag. Vet inte hur jag någonsin har klarat mig utan honom. 

Tog förresten bort instagram-appen ett tag. Det var för många bilder på bebisar och glada föräldrar, folk med gravidmagar. Orkar ej riktigt med det nu,inte heller mitt gamla arkiv, nio månader av preggo-bilder typ.  Ska man ta bort det eller? Vill inte glömma men vill inte bli påmind heller. 


Kommentarer
Postat av: Louise Olsen

Kära ni. Ingen ska behöva gå igenom vad ni just gjort. Ni är starkare än ni tror, tror jag. Ni kommer ju aldrig glömma tiden hon var i magen eller tiden ni fick tillsammans så gör det som känns bäst för er, ni kommer klara av detta även om det inte känns så nu. Jag tänker på er varje dag. Bearbeta sorgen på det sätt som känns bra för er. Vad skönt att ni fått komma hem också. Alla tankar går till er. Styrkekramar från mig!

2014-09-17 @ 14:25:42
Postat av: Kajsa

Jag tänker så mycket på er. Man får vara precis hur liten och ledsen man vill. Tack för att du delar med dig av en del. Det är modigt och fint. Kramar, många!

2014-09-17 @ 15:34:27
Postat av: Åsa

Lägg bilderna i en mapp då finns de kvar men du behöver inte se dom mer än när du vill. Skriv ner tankarna du har och ge kuratorn, det spelar ingen roll hur du delger. Massor av kramar till dig och Jonas.

2014-09-17 @ 15:43:49
Postat av: Charles

Stora kramar från Kristinehamn!

2014-09-17 @ 19:56:57
Postat av: Lisa

Men du, sen när är det ett svaghetstecken att gråta? Jag tycker att det låter sunt att släppa ut allt, att gråta tills man tror att ingen vätska finns kvar i kroppen och sen gråta lika mycket till.

Jag läste någonstans att människor som varit med om trauman och blivit apatiska väldigt ofta får fysiska konkreta saker att göra. De får lägga papper i en hög, de får vika tvätt, laga mat osv. Kroppen kommer först, sen när man fått igång den så hänger psyket sakta men säkert på. Så idag sitter du upp, om några dagar kanske du tar en dusch, om någon vecka orkar du gå ut med soporna... Tvinga kroppen så fattar hjärnan galoppen snart. Under tiden ska du bara fortsätta släppa ut allt.

Vad bra att ni fått en samtalskontakt. Du behöver inte sätta ord på allt rent muntligt, du kan printa ut det här från bloggen och ha med dig.

Vad gäller bilderna så vet bara du hur du vill göra, men mitt råd är att absolut inte slänga bort bilderna. Du behöver inte titta på dem, lägg dem i en mapp eller framkalla och lägg i ett kuvert. Vem vet, om en vecka, en månad eller om tjugo år så vill ni kanske ändå titta på bilderna igen.

2014-09-17 @ 20:08:01
Postat av: hogie

Måste bara säga att jag tycker det är konstigt att ni får tid hos en kurator och inte en psykolog. Men iaf. Fick också gå hos kurator efter missed abortion. Hon hette... Ulrika tror jag. Hon var SÅ HIMLA bra. Du behöver inte kunna sätta ord på känslor. Hon hjälpet dig. Kanske inte första gången. Men kanske fjärde? Har inte alls varit med om något som ens liknar det ni har varit med om. Men fick också "vill dö"-känslor efter det som hände oss. Så jävla obehagligt. Berätta det för kuratorn förresten. Under första träffen. Kramkram.

2014-09-17 @ 21:17:55
URL: http://hogieskill.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0