Så många känslor!!!!?

Alltså är ju väldigt pigg ändå. Väldigt imponerad av kroppsstatus - har ej ont i underlivet, har bajsat typ 3 ggr och kissar hela tiden. Har inte ont när jag går. Eller ja, foglossningen är ju kvar lite.

Men alltså den här svåra ångesten som kom som ett brev på posten??? Tänker på massa sjuka scenarion där jag råkar döda Vide på många olika sätt. Typ att han ramlar ner från sängen, eller så råkar jag tappa, rulla över, mosa, möjligheterna är oändliga, fantasin har inga gränser. Är det såhär det är sen? Alltså jämt? Är det föräldraskapets baksida? Svår ångest och ständig oro? 

Gaaah!

Amningen går sådär. Eller ja, den går inte alls faktiskt. Vilket oxå gör att jag känner mig som världens sämsta mamma som ej kan ge mitt barn mat. Lillen suger alltså inte, utan snuttar på tungan istället. Ibland kommer tutten in men sin egna tunga är betydligt roligare. 

Mjölk finns men tydligen skitsvårt att fatta HUR. Åhh. Har fått jättemycket hjälp av alla gulliga barnmorskor här och dom vill att jag ska fortsätta kämpa men inget verkar funka. 

Ja vi får väl se... 

Är kanske mest förvånad över mina egna känslor här, att jag känner mig så himla dålig lixom. 

Alla känslor som kommer är helt normala. Jag ifrågasatte allt och vara

Jaja, något blev fel. Som nybliven förälder så är man alltid rädd för att göra nåt fel eller som jag son alltid kollade så min dotter andades. Jag räknade hennes andetag och folk fick sprita händerna innan de ens fick typ titta på henne. Det blir bättre dock :). Lycka till med allt och grattis till er fina son. Kram Therese

Ja, det är helt normalt. Min favoritkatastroftanke var att jag av någon anledning skulle stå och hålla Alfred över den öppna diskmaskinen och liksom råka tappa honom rakt över bestickkorgen så att han landade rakt på vassa knivar och gafflar.

Och amning schmamning. Du hade ju bestämt innan att ge det en chans och om det inte går så flaskar du. Håll kvar vid det beslutet, det tog du innan hormonstormen tog över din kropp och det är troligtvis mer genomtänkt än känslorna som rasar nu. Och vill du ge det en chans till så gör det, det kan ta ett tag innan du och bebisen lärt er det där med amningen. Oavsett om Vide får bröst eller flaska så kommer han må bra och båda besluten är okej.

Vi har flaskmatat Embla med ersättning (ekologisk av märket Hipp) från scratch! Är mycket nöjd över beslutet, även om det var lite jobbigt i början pga oduglighetskänslor. Känner att det var det bästa jag hade kunnat göra för att själv må bra och kunna vara en bra förälder till henne.

Ja det är något biologiskt det där med att vilja ge barnet mat. Hoppas det löser sig och att han fattar galoppen! Och annars blir det bra ändå!

Kram

grattis Lina och Jonas hoppas att ni kommer hem snart med sonen Vide.

Hälsning från
Mormor och Rolf

jadu detta med att vara orolig jämt blir inte bättre.... vet inte hur många gånger man tittat till barnen när dom sover ifall dom andas även ännu idag gör jag det.
max och tea vill gå själva till skolan då förklarar jag bara att mamma och pappa måste lära sig att klara det först ;)
jag ammade bara i några veckor sen gick det inte mera och det funkade jätte bra med flaskan.
jag önskar dig lycka till. det kommer gå så bra så.
kram

Oron går inte över men den landar till slut på en vettig nivå =) Och oroa dig inte för amningen, du har ju en superbra plan sedan innan. Kör på det och håll fast vid det, och låt inte amningsagressiva BVC-tanter tvinga dig till något du inte trivs med.

Och med det sagt så kan det ta tid att lära sig amma. Tuttarna blir som bomber, det gör ont när de är fulla och bebis inte fattar hur han ska göra. Men med lite tur släpper det hela och det funkar bra, eller så hoppar man över det, ger ersättning och det funkar bra. Målet är alltid nöjd mamma och nöjd bebis, oavsett hur man kommer dit.

Lycka till med härliga lilla Vide och njut av allt snosegoset =)