Puäh. Ibland känns det som om den här föräldraledigheten äter upp själen lite grann? Alltså jag tycker ju det är svinmysigt, men det är samtidigt mkt vardag på ett helt annat sätt som det inte var med vide. Med vide var det oftast lite långtråkigt och drygt men med två kids så hinner jag knappt reflektera över vad som händer. En unge skriker och en annan behöver hjälp med random grej och så smiter jag ut i köket och bah pheeeeew och sen händer samma sak igen.