Har ju fött ett barn på sistone, det är ju det som hänt. Känner att jag inte kan haspla ur mig allt jag har i hövvet på Instagram, det blir nog lite småtöligt och för rörigt. Så kom jag ju på det - jag har ju ett sjunkande skepp ju!!! Bloggis! Hej! Kul o ses igen.

 Jag vet inte ens vart jag ska börja? Hur öppen ska man vara med grejer? Hur mycket kan man skriva om sina barn? Vide börjar bli stor nu, han är fyra år och en halvstor människa, mycket känslor och påhitt. Och ett himla humör. Senaste grejen han börjat med är att shyssa, så fort jag säger nåt så ba "Shhhhh!!!! Shhhh!!! Tyst mamma!" Haha! Man längtar ju verkligen till tonåren...

Försökte mig på detta med tomtenisse, ni vet, man har en liten dörr och så gör tomten hyss. Vide blev bara förbannad på att någon nisse stökade runt och lortade ner, färgade mjölken blå! Dumt. 

Och så har vi Algot då, eller P-Algot som vi oxå säger, kan ju vara världens gulligaste o mysigaste bebis. Han är nöjd bara man tittar på honom ibland typ. Annars är han alltid glad. Folk ba "höhö ja FÅR NI NÅN SÖMN?" Och jo, det får vi eftersom P-Algot har sovit hela nätter från start. Mycket provocerande fattar jag ju. 

Lever ju föräldraledighetsLIFE just nu, all in. Mellanmål, frukost och middag, barnen får mat och jag får duscha ibland. Inte så illa ändå. 

Ok, det får räcka, på återseende som man säger, eller kanske inte. Minnet är ju sådär nuförtin, minns fan inget. 

Palgot, sa ju att han var glad!