Ringde en trevlig försäljare nyss. Hon ville ge mig en eltandborste. Jag var skeptisk som vanligt. Sen lade kvinnan på charmen. Och ni vet ju hur jag är med trevliga försäljare ("åh va trevli, kanske skulle..."). Hade kunnat köpa en röv med gäddhäng ifall försäljaren var trevlig. Älskar trevliga människor.

Sen var det det här med dialekter. Jag är ganska värdelös på dialekter. Känner igen ungefär tre stycken; värmländska, skånska och norrländska.
Vad fan hade kvinnan för dialekt? Kände mig helt lost. Hörde knappt vad hon sa eftersom min hjärna brände barkbåtar. Gissade på Gotländska. Lät ju trevligt. Trevlig gotländsk kvinna. Önskar jag var gotländsk. RAUK. STENAR. FÅR. Och sen började min hjärna yla på om ölandsbron, och vips så var jag lost igen.

TILLS hon började berätta om sin far som bodde vid Norra Kroppkärr. I karlstad alltså. Hon var alltså värmlänning, antagligen från Munkfors eller nåt. Grov jävla värmländska.
Eller?