Men igår tog jag iallafall fram den fruktansvärda bilden för jag ville ändå se hur jag mindes henne. Och herregud vad lika dom är. Exakt samma näsa, samma rynka över näsan, mycket hår (fast där leder faktiskt Vide). Jonna hade dock en lite mer plutmun än vad Vide har. Känns rätt fint ändå, att Jonna får synas i Vide, att hon på något sätt är med oss via honom. 

Värkarna var fruktansvärda och ibland trodde jag att jag skulle dö. Jonas hade övat lite andning med mig fick stå framför mig och andas djuuuupt in med näsan och uuuut genom munnen. Det var kanske det som hjälpte mest. Tillslut började jag må illa av lustgasen, trots rätt låg dos, så jag andades bara ut i masken. 

Dom kopplade in en grej på bebisens huvud och någon värkmätare så jag hade sladdar överallt. Klockan åtta fick jag en dos med antibiotika, något dom brukar ge när man haft gbs. Då börjar det göra ännu ondare och jag svär att dom får ge mig den jäkla epiduralen snart!!!! Narkosläkaren var där på fem röda (väldigt tacksam för!) och ja, ni som haft eda någon gång vet känslan. 

När man har värkar känns det som att man ska drunkna hela tiden, och när man får eda så känns det som att man äntligen får luft igen. Fantastisk känsla. Förstår inte folk som klarar av att föda utan eda, är svårt impad av er!! Stor tumme upp till er! 

Halv tio så tycker jag väl att något borde väl ha hänt va? Barnmorskan kollar och då är jag bara öppen 5 cm. Hah. :( 

En kvart senare försöker jag gå runt med en ful stol och då börjar jag helt plötsligt få krystvärkar?! Blir jätteförvånad över detta, barnmorskan kollar status igen och då är jag öppen 7-8 cm jag ba "yessss". 

Hade en sån extremt fantastisk barnmorska som guidade mig igenom hela förlossningen, hon var jättepedagogisk och helt underbar. Förra gången jag födde så sa bara bm att jag inte var avslappnad i stjärten, men jaha? Hur ska man slappna av där då? 

Ville inte föda i gynställningen, hatar den och det känns som att man förlorar benkraften i den. Men av någon anledning så födde jag i den ändå. Vet inte alls hur det gick till. 

Kryststadiet gick skitfort. Kanske en timme? 

Alltså känslan vid utdrivningsskedet. När huvudet nästan är ute, då tappade jag krystvärken men lyckades behålla mig hyffsat lugn ändå. Det gör ondare än man kan tänka sig. Ungefär som man ska slitas mitt itu, eller att man skiter ut ett kylskåp, fast på riktigt. Och när man tror att det här kan omöjligt göra ännu ondare så hör jag "huvudet är nästan ute", och jag som trott att det "nästan" varit ute rätt länge. Så ja, det gjorde om omöjligt ännu ondare, och jag ville absolut gå hem och ba skita i det. "JAG VILL INTEEEEEE, DÄ ÄR FYSISKT OMÖJLIGT", vrålade jag. 

Men där kunde jag ju inte ligga hur länge som helst. Så jag tryckte på för kung och fosterland och plopp sa det så var körven (Vide alltså) ute. 

Minns inte riktigt hur den kom ut? Hon kanske tryckte lite på magen. Jag frågade om jag fick se den, det är ju helt sjukt fascinerande att kroppen kan skapa ett tillfälligt organ som inte stöts ut. Den såg exakt ut som alien i alien-filmerna ni vet? Den som sätter sig på någons fejs o lägger ägg i magen. Uhhhh. Fick även se fostersäcken. Äckligt men intressant. 

Fick sy ett stygn. 

Summa summarum; hade en fantastisk förlossning med fantastisk Smoofie och underbara barnmorskor. Alltså dom var så bra. Och jag har typ inte haft ont alls i underlivet vilket oxå är helt amazing. 

Jag bad om bäckenbottsbedövning, men det hann dom inte lägga, och helt ärligt så kände jag ingen skillnad med eller utan bedövning (fick det sist).