Drömde att jag kissade ut en äggkartong. Var mest förvånad över att äggkartongen var så hel. 

Dröm två, var hos frissan och ville "toppa lite", märker då att frisören klipper i hårbotten och jag får en svinful hockeyfrisyr. :(((( 

Blev ändå sugen på att klippa en hockeyfrisyr. 

Var ute och inhalerade lite d-vitamin i sola förut. Trallade runt i en timme kanske, NJÖT. Kan faktiskt röra mig som en vanlig människa nuförtiden, foglossningen jävlas bara på kvällen och möra. Känns rätt gött. 

Gick till studievägledarn och fipplade med betygen. Jag har sökt in till psykologi 2 till våren. Ska bli intressant. Ännu mer intressant att det är flexstudier? Vet inte riktigt hur det fungerar men vi får väl se...

Jag hade en sån där dretlugn hälj som infinner sig i den värmländska atmosfären ibland. 

I fredags var jag, pappa och Jonas i stugan och dom fipplade med tätningen på taket. Blev så jävla orolig när Jonas klättrade runt likt en stelopererad spindelman på det hala taket. Men alla överlevde, och så drack vi termoskaffe. 

Lördagen har jag väl inget direkt minne utav förutom att jag var hos mamma och hamnade på en loppis som låg precis utanför oss. Väldigt konstigt. 

Idag var vi hos kuratorn. Hon sa kloka grejer som vanligt. Pratade lite om hur det ska bli nästa graviditet och när fan vi får provsvaren från Jonna. Känns väldigt tryggt att man får en slags plan tills nästa gång. Provsvaren får vi vänta längre på. Blä.  

Ja det var väl typ allt. Tjipp o hajk. 

Lite allmänna tankar;

När jag ser folk i min närhet eller på typ fejjan som är preggo så blir jag svinnervös över att något liknande ska hända dom. Är jättejätteorolig. Och jag hoppas verkligen att ingen någonsin ska få uppleva det här.

Försöker få in vardagen i livet och bloggen mer. Vill inte vara känd som "hon som fick ett barn som inte klarade sig". Varken för migsjälv eller för andra. Jag är ju så mycket mer awesomness. 

Tänker på hur mycket tjärleeekk och asfina mail och kommentarer jag fått. Jag tror inte ni fattar hur mycket det faktiskt har har betytt. När man får höra att folk tror på en när man känner sig som en påse hundbajs gör väldigt mycket!! <333 

Funderar på en ny graviditet. Hela tiden. Konstigt att man längtar trots att man redan genomgått hell ändå? Fast ändå inte. 

Har jag berättat att samma sak hände mammas förstfödde. Hon gick till vecka 37-38 och fick reda hos bm att hjärtat inte slog. Hon fick aldrig reda på någon orsak, men å andra sidan fick man aldrig det på den tiden. 

Dock verkar det bara vara ren jävla otur att det faktiskt händer både mor och dotter. 

Har fortfarande inte fått obduktionssvar. Det gör mig ledsen. 

Går fortfarande hos kurator, inte lika ofta.  

Försöker peppa mig till att träffa brorsans barn, vill ju så gärna! Men det är nog det jobbigaste oxå. 

Smyggrinar rätt ofta. Men det känns ok, ibland känns det som att man unnar sig lite grin, luften blir alltid lite lättare då. 

Skabbigaste och mest svårhittade lokalen ever. Tänkte klaga men blev så förtrollad av den trevlige studievägledarn att jag glömde. Får skicka ett anonymt mail sen. 

Ska läsa upp ett betyg då jag enbart har "samlat betygsdokument". Vill ju gärna komma in på Hogwarts till hösten. Tror det blir psykologi 2, verkar spännande, plus att det ej går att läsa upp projektarbetet som skulle göras i gymnasiet. 

Den stora frågan är ju HUR jag ska läsa. För många alternativ. Distans eller skola??? Ehrm... 

Blev väldigt sugen på att åka till London nu. 

Äre någon som varit med om något liknande? Äre alltid såhär? Eller? 

Är både fascinerad och förundrad, samt lite ledsen då jag antar att mina "hygienartiklar" kommer att bli betydligt dyrare i fortsättningen. :((((( 

Har haft lite grejer "för mig" som man kanske säger. 

Igår var jag och mamma i skogen och slaktade tallris från nerhuggna träd. Mamma ba "MEN SKA DI LIGGE SÅHÄR TRÄNA?" Sen hann vi visst med massa andra grejer, åka till Honda, ta en turné på ikea, promenixa runt tjärn, plus att jag hann tvätta två maskiner. Kände mig extremt produktiv. 

Var lite produktiv idag tills jag såg att ena kattdjuret kanade runt på röven och jag anade direkt oråd, japp, djuret hade extremt mycket bajs i stjärten. Så halva morgonen gick åt att frisera katten i stjärten. Ej glad katt... ;''((

Sen åkte jag till Sudden och hängde en sväng, hoppas hon får sova snart, livet som tvåbarnsparantes verkar svettigt. 

Hann med en fika med Hannill oxå. Åt kaffe och kaka sen kom jag upp i varv och det tog ca 1.5 timme innan lugnet la sig lite. 

Men känner väldigt "blah.." Inför det här med alkohol nuförtiden. Jag gillar ju öl väldigt mycket, men jag är inte vrålsäker på hur mycket jag gillar migsjälv som full. När jag var preggo så fick jag en helt annan inställning till alkohol, det kändes oviktigt och avlägset. (trots att jag ibland längtade efter en rejäl fylla). Nu känns det lite som att man är tillbaka på ruta ett. 

Just nu längtar jag ihjäl mig efter en fungerande vardag igen, fredagsmys, tröttheten man får av att göra något om dagarna och lätt frustration över att man knappt hinner med tvätten. Jamen ni vet... 

Vart är mensen förresten??? Det har gått 35 dagar sen sist. Har haft mensvärk men dreten verkar inte kommit igång än. (Har redan kollat, ej preggo). Vill att kröppa ska fungera som vanligt nu ju!! 

Har bara varit med om kanske en riktig failgrej som någon sagt som jag tyckte var lite okänsligt. Typ "det är bara att försöka igen". Jag ba ehh nej så är det ju inte. 

Så om någon vill fråga något så äre bara o köra på, jag är rätt öppen utav mig. Dessutom gillar jag att prata om det, även om det är jobbigt, det ingår i processen på något sätt. 

Sen vet jag att jag upprepar mig rätt mycket både på bloggis och IRL men det är oxå ett sätt för mig att ta sig vidare. 

Idag äre lördag förresten. Ska med Smoofie och Kim på fest på kronoparken hos deras polare, kanske blir kul! 

Kjam!! 

Det känns ok. Livet känns ok. Oftare bra än dåligt. Sorgen kommer nog alltid finnas där men (OBS;klyscha;) tiden läker faktiskt dom största såren. 

Jag funderar lite på hur graviditet nr 2 kommer att bli. Om jag kommer att våga skriva om det? Å andra sidan så har jag skrivit om allt annat såatteeh varför inte? Jag kan ju inte ändra det som varit eller radera bort förra graviditeten heller.  

För övrigt är jag skitpeppad och skiträdd för en ny graviditet. Vi får väl se!!! 

Pözz 

När en bantar blir man väldigt inne i det, man vill prata om mat, skriva om det och fotta precis allt, samt gärna skriva en kalorisammanfattning över dagen. Känner mig nöjd och lite stolt. 

Men jag försöker att låta bli. Iallafall på internetz och med folk jag kanske inte känner så bra. Det blir så lätt en jäva hets och jag vill inte bidra. För varje gång någon okänd människa eller halvokänd har pratat om det här med mig så har jag alltid känt att "joo...men jag kanske oxå borde ta tag i vikten.." Och så känner man sig lite dålig. Det är triggande som fan, särskilt för en (mig inkluderad) som haft någon slags ätstörning. Å andra sidan tror jag att alla är lite mer eller mindre ätstörda. Man kommer aldrig ifrån maten lixom. 

En sak som är jävligt tröttsamt är ofta kommenterar runtom det här ämnet, folk brukar nästan alltid hålla med men lägga till ett "men", och sen kommer ett långt utlägg om en s.k fetmaepidemi eller om hur JÄVLA VIKTIG hälsan är. Med en inbakad fatshaming som döljer sig bakom något falsk "välmenande".  

Tycker förresten att folk borde läsa på lite om fatshaming, kolla in fettmagazine.com väldigt snygg Internettidning som skrivs av vettiga människor. 

Imorse satt vi och dividerade om hur vi ska klara ekonomin dom sista veckorna innan lön. 

Nej men vi snålar väl lite då. 

Gissa vad vi gjorde sen? Åkte till bolaget, bah katching! Och för att göra dom sista veckorna ännu mer spännande så åkte vi till ikea. 

Heh.

Men nu känns det som att jag nästan spricker. Det är lite som att man planerat den roligaste resan ever och sen får man inte åka. 

Vaknade förresten med mensvärken från helvetet. Svettades som en idiot, hade dretont och drömde mardrömmar om att jag var tvungen att prata engelska (the horror!!). Mamma sa alltid att mensvärken skulle bli "bättre" efter att man fött barn, vilken ripoff, känns betydligt värre. Eller så har jag bara glömt bort hur det var...

Sen råkade jag väl göra bort mig lite, damn you honest brain!!! Nej men jag kan väl vara lite väl ärlig ibland, en egenskap som inte alltid är skitbra. 

Såg dagen efter att hen som råkade bli utsatt för min extrema ärlighet hade skrivit om mig på sin fejsbok och då blev jag såklart förbannad. Jag tycker att det är skitviktigt att ta saker med den inblandade istället för alla andra. 

Följde med ut på krogen och tog den sista ölen, sen började hjärnan snurra och jag åkte hem.  

Anywayz, skitkul att träffa alla! Asbra kväll! :) 

Han sitter mittemot någon random och känner att han måste säga något, sträcker sig fram mot personen och skriker "JAHA GILLARU KATTER ELLER?" 

Haha cat love 4-evah 

Igårnatt;

Smoofie: vad har du i påsen?

Jag: inget....

Smoofie: jo men något är det ju? 

Jag: nä.

Smoofie: men de...

Jag: JAG VILL INTE PRATA OM DET!!! 

Alltså, det låg en baguette i påsen... 

Anywayz... Blandade känslor. 

Kommer det att bli skrytfest? Kommer man att gå varvet runt och berätta en efter en hur lyckad en förväntas vara? Hatar sånt. Kommer nog vinna failfesten då iaf.... 

Träffade en klasskompis ute på krogen för x antal år sen, det första hen gjorde var att trycka upp sin förlovningsring i fejset på mig och skrika "TITTA PÅ MIG DÅ JAG ÄR FÖRLOVAD HUR GÅR DET FÖR DIG???" Och jag ba "ehhh.....". 

Men det ska bli kul ändå! Det jag ser mest fram emot är att träffa Sudden (hehe!!). 

Älskar att jag träffade suddis och har henne i mitt liv. Hade vi inte träffats så hade jag nog varit en helt annan människa idag. Minns inte så mycket av resten av klassen heller om jag ska vara ärlig, det var ju mest jag och Sudden och den där gaffeltrucken som vi lekte med. 

Där har vi planen. Funderar på att byta karriär helt och inrikta mig på något annat. Men jag vet inte, svårt det där. 

Blandade känslor ja.

Saknar Smoofie. Vi har inte varit ifrån varandra mer än ett par timmar på typ två månader. Men det ska nog gå bra. 

Igår var vi hos kuratorn, det var skönt. Jag tycker det jobbigaste kommer att bli när folk frågar i framtiden om jag har barn. Vad fan ska jag svara då? Kuratorn sa att det bästa är nog att ta det då, och att jag säkert kommer att svara olika. Sant. Det är nog det bästa faktiskt, att inte plantera in ett svar utan gå på dagsformen. 

Sjukskrev mig en månad till. Är absolut inte redo att jobba än. Får ångest när jag tänker på det. Hoppas det går igenom oxå.