sockerapa -

1 vecka

Snart har det gått en vecka. Jag förstår inte riktigt för det känns som att tiden står still. Allt känns som ett långdraget helvete och jag längtar tills jag börjar längta efter något.

Mat känns som ett ont måste. Att gå utanför dörren känns fortfarande asjobbigt. Är skiträdd för att träffa någon man kanske känner. Och är livrädd för hur människor kommer att bete sig. Eller att någon inte vet vad som hänt och börjar ställa frågor om vart bebisen är.

Tänker att folk får panik och typ är rädda för att säga fel saker, eller inte säger något alls. Man vet ju själv hur man reagerat när folk har förlorat någon.

Får panik över att tänka på framtiden. Har inget jobb och jag kommer aldrig mer att kunna arbeta som frisör.

Men för varje dag så blir det en liten smuljävel bättre. Skitsmå steg i taget. Har sovit en hel natt utan att gråta.

2014-09-21 @ 18:11:29 tjöta Permalink

Kommentarer

Postat av: Samuel

Varför kan du inte jobba som frisör längre? Stay strong!

Svar: Orkar inte med ett så socialt yrke just nu. Får se om jag kanske byter bana helt eller återkommer till frisör nån gång. Men nu - njet.

din apa i etern.

2014-09-21 @ 18:44:49

Postat av: Anonym

Vad hemskt tycker jätte synd om er att ni ska behöva gå igenom sån smärta. Går inte ens att tänka hur jobbigt det är! Jag beklagar verkligen!! Tänker på er. Ta det i eran takt och ta hand om varandra. Många styrkekramar /Jane

2014-09-21 @ 19:57:56

Postat av: Malin

❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤ ❤

2014-09-22 @ 08:38:26
URL: http://malinsvedjeholm.se

Postat av: hogie

Att ni har klarat en hel vecka är ju skitstort! En vecka är i princip ett år. Heja! Gråta är jätteskönt. Det bör man göra i både tid och otid.

2014-09-22 @ 10:45:23
URL: http://hogieskill.blogg.se

Postat av: Evelina

Är så oerhört ledsen för er skull. :( Tänker på er väldigt mycket.

2014-09-22 @ 19:23:20

Postat av: Josefine

Först vill jag bara beklaga sorgen något oerhört!
Ni har en otroligt tuff tid framför er. Men jag lovar att ni
kommer få känna lycka igen, även om du inte tror det nu.

Vi miste själv vårt första barn i samband med förlossningen
Augusti 2012, så jag vet vad det innebär att förlora sitt barn.

Vi har en sluten grupp via Facebook, med änglamammor
som mist sina barn av olika anledningar. Det var ett jätte stort
stöd för mig i den värsta sorgen. Du kanske inte känner dig redo än, men om du är det och när du är det får du gärna kontakta mig.

Varmaste kramar

2014-09-23 @ 07:47:38

Trackback