Bra men borta.
Puäh. Ibland känns det som om den här föräldraledigheten äter upp själen lite grann? Alltså jag tycker ju det är svinmysigt, men det är samtidigt mkt vardag på ett helt annat sätt som det inte var med vide. Med vide var det oftast lite långtråkigt och
drygt men med två kids så hinner jag knappt reflektera över vad som händer. En unge skriker och en annan behöver hjälp med random grej och så smiter jag ut i köket och bah pheeeeew och sen händer samma sak igen.
Känner att det är som en skiva som går på repeat hela tiden typ. Längtar efter "egentid". Jaja egentid är väl en slags enhörning för västerländska medelklassföräldrar, fattar det. Men man blir lite borttappad och grinig, längtar absolut ut!
Dricka en bärs och snacka skit med valfri kompis.
Idag var jag hos Emmy. Det var det första vide sa när han vaknade "EMMY O GRETA!" och jag ba blöhöööö KLOCKAN E FEM!!! Men det var skönt att få komma hemmifrån en sväng, prata med någon annan än Smoofie. Väldigt glad att jag kom iväg pga svår
migrän imorse. Kändes inte alls så rock’n’roll. Fattar även att detta kommer att förvandlas 100% till någon slags föräldrablogg nu.
Firar med gullig bild på bebbe!!
Hej men nej!
Dra mig baklänges och sjung en ramsa - här e ja ju återigen!
Har ju fött ett barn på sistone, det är ju det som hänt. Känner att jag inte kan haspla ur mig allt jag har i hövvet på Instagram, det blir nog lite småtöligt och för rörigt. Så kom jag ju på det - jag har ju ett sjunkande skepp ju!!! Bloggis! Hej!
Kul o ses igen.
Jag vet inte ens vart jag ska börja? Hur öppen ska man vara med grejer? Hur mycket kan man skriva om sina barn? Vide börjar bli stor nu, han är fyra år och en halvstor människa, mycket känslor och påhitt. Och ett himla humör. Senaste grejen han
börjat med är att shyssa, så fort jag säger nåt så ba "Shhhhh!!!! Shhhh!!! Tyst mamma!" Haha! Man längtar ju verkligen till tonåren...
Försökte mig på detta med tomtenisse, ni vet, man har en liten dörr och så gör tomten hyss. Vide blev bara förbannad på att någon nisse stökade runt och lortade ner, färgade mjölken blå! Dumt.
Och så har vi Algot då, eller P-Algot som vi oxå säger, kan ju vara världens gulligaste o mysigaste bebis. Han är nöjd bara man tittar på honom ibland typ. Annars är han alltid glad. Folk ba "höhö ja FÅR NI NÅN SÖMN?" Och jo, det får vi eftersom
P-Algot har sovit hela nätter från start. Mycket provocerande fattar jag ju.
Lever ju föräldraledighetsLIFE just nu, all in. Mellanmål, frukost och middag, barnen får mat och jag får duscha ibland. Inte så illa ändå.
Ok, det får räcka, på återseende som man säger, eller kanske inte. Minnet är ju sådär nuförtin, minns fan inget.
Palgot, sa ju att han var glad!
Försök till julkort. Vide tyckte ju inte att Algot skulle vara med, så han försökte sätta sig framför honom. Hehe.
