JA, jag ska rensa i Narnia-skåpet, det är så mycket kläder att jag befarar att det ligger ett litet land någonstans bakom allt bråte.
Hatar att slänga kläder då jag alltid relaterar minnen till dom, eller tänker att "nån gång så kanske..."

Men nu jävlar är jag redo! Ska jag lägga ut bråtet som en s.k "bloppis" eller tradera? Va tycker ni?

Igår tänkte jag hela dagen att jag skulle göra något vettigt av mitt liv, så blev ej fallet då jag satt och såsade framför datan i typ 100 timmar istället.

Det var riktigt trevligt i lördags, och pitchers hade skitbra mat! Plus i kanten för att dom hade vegetariska hamburgare! Själv köpte jag en räkmacka samt chili cheese. Blev sälmätt.

Nu ser jag fram emot en 6-dagars jobbvecka!! Puzz

Hehe. Är snart rikskändis!! Var i krillehöla i helg varav jag som vanligt träffade folk som på ett eller annat sätt kände till mig som "frillasören". Kul!

Och nyss va NWT här o ville prata om vålberg. Dom tog kort på mig och kunden och jag skämdes lite. Tror dock inte att jag sa något konstigt den här gången (till skillnad från när jag var med i radio och sa att jag hatade finlandssvenskar)

Ehe!! Jag är en klantig och uppmärksam mottafuckah, och hela dagen igår var ett stort svart hål av ramlande och blödande. Vaknade på natten och blödde ymnigt från rövsåret, det var som en dålig splatterfilm, blod överallt!! Gah.
Sen råkade jag rappade ett glas i golvet, varav katten börjar äta glaset (dumma kattjävel!!) och i mitt heroiska hjälteförsök till att rädda kattfan lyckades jag få två glasbitar i fot och jävlar vare blödde.

På jobbet råkade jag välta baklänges i sittande ställning (graciös som man är).
Och för att runda av dagen avslutade jag med att ramla i sann Michael Jackson stil på isen.
Hä hä hä... *grinar*

Har fortfarande inte gett upp projekt "hår i alla färger" och i skrivande stund färgar jag håret smaragdgrönt och djuphavsblått.
Hade jag inte vetat bättre så hade jag gissat på 30-årskris?

(snyggt blire!!!)

Alltså varje gång jag skriver något om mina ätstörningar får jag fete ångesten. Vill bara skriva femton inlägg på raken så att inlägget försvinner i mängden. För på något sätt skäms jag, skammen.

Men jag tänker att det kanske kan hjälpa någon på något sätt. Mat betyder ångest för så många, och om man känner ångest inför mat så har man antagligen en ätstörning.

Var på en fest när jag var 16-17 och träffade den där killen som sa att jag var en tjock som elvaåring. Jag berättade för honom hur han hade påverkat mig och att jag hatat honom sen dess. Fick reda många år senare att han hade tagit åt sig som fan, blivit ledsen. Jag skulle be om ursäkt. Och det gjorde jag, vilket jag ångrar.
Vafan skulle jag bett om ursäkt för? (kunde väl eventuellt bett om ursäkt för att jag sa att jag hatade honom, det var kanske att ta i, men annars, nä)

Blev värre i gymnasiet, då var det väl en cocktail av tonårsångest som satte igång det. Spydde upp varenda måltid, men inte fan blev jag smal och lycklig av det. Blev paranoid och hallucinerade rätt friskt (på eget bevåg faktiskt) plus att jag blev jävligt hypokondrisk. En gång trodde jag att jag hade svalt en humla som levde i mina lungor (HAHAHA!!).
Fick sådär halvbra hjälp, kuratorn ville sätta mig i någon stödgrupp, men då var jag tydligen för gammal. Men jag fixade det själv, skrev upp allt jag åt för att skaffa någon kontroll, och skrev en jävla massa dagböcker.

Igår när jag kom hem från kneget så hittade jag en kärleksgåva från min sambo, och inte vilket tjärleksgåva som helst;

(slår helt klart blommor!)
awwww

Har jag berättat om hur jag fick ätstörningar? Jag minns exakt hur det gick till, tyvärr.

Jag var elva bast (!!!!!!) och gick i femman. Hela klassen hade syslöjd och det var fett tråkigt, men jag skulle iallafall sy ett par utsvängda ascoola byxor! När man ska sy byxor så måste man mäta höft, ben, längd, måtta och nåla. Slöjdläraren hjälpte mig att måtta höften, sa högt och tydligt min höftvidd och så var det med det. Eller inte, en kille vid namn J tyckte tydligen att jag hade extremt feta höfter och ställde till en jävla scen angående mina extremt tjocka höfter.
Det var då jag officiellt blev tjock. Några veckor senare kom en kompis till brorsan fram till mig och sa att jag var det fulaste han sett.

Jaha, jag var både ful och tjock. Elva bast. Tänkte banta, visste inte exakt hur man gjorde, bara att man åt mindre. Så jag vägrade helt enkelt att äta något annat än omelett. Gick ner 7 kilo på två veckor. Och så var karusellen igång. Hade ätstörningar i 11 år, men anser mig relativt frisk nu.

Tycker att det känns så hemskt i efterhand, att som elvaåring (jösses jag var ett barn lixom) tycka att det viktigaste som fanns i världen var att vara smal.

Angående armband och sånt där så satt jag i ett par timmar och surfade på "charms" och tänkte att jag fan skulle börja tillverka egna smycken, fatta vad billigt det skulle bli!!
Sen började jag tänka på pillet. Blev irriterad och gav upp min smedesdröm på en gång.

Jag har breddat mina breddgrader och är förberedd. Ehehe. Närå, men idag har jag beställt nåt från utlandet för första gången evah!! Är ju svinerädd för att handla utomlands för man kan ju bli blåst. Så jag fixade paypal och letade upp det billigaste och finaste bläckfiskarmbandet ja hittade, har ni surfat på etsy?? Nähä, gör det isåfall!! Fantastiskt mycket fina grejor!!

Så det här känns spännande och nytt, plus att min samling av "armband med djurtema" får en ny kompis!!

(20 spänn!!!!)

Och så började apan att jobba igen efter en hel veckas semester!! Och det bästa av allt är att vi har ändrat öppettiderna till 12.30 i vålis, vilket innebär sovmorgon hela veckan!! Ye-haw!!

Har haft en göddig ledighet. Dock en smula rastlös blandat med lätt deppighet. Är dålig på att vara fattig då det är så mycket jag vill köpa. Det senaste som gnager mig är en stark längtan till att börja måla igen. I FÄRG. Jo ni läste rätt. Är fett dålig på att måla i färg då jag alltid målat blyerts/kol/tusch, så det ska bli spännande.

Ännu mer spännande är det att jag har lätta koncentrationssvårigheter, så blir det inte blir som jag vill så blir jag 1. vansinnig 2. ger upp.
Men känner mig lite nykär när jag tänker på måleriet/ritandet. I gymnasiet kunde jag fan sitta flera timmar och kludda. Alla behöver lite terapi.
(p.s, vill måla träd!! Helst rötter oxå, fantastiskt kul!)

Bifogar bild på pungen i Karlstad