...som smyger sig på sitt byte kastar sig likt alla försäljare över mig varje gång jag sätter en fot utanför salongen. Värst är Greenpeace, och dom är inte nådiga någonstans. Mitt i gatan står dom med sina gröna jackor och man försöker att undvika ögonkontakt så gott det går, och det funkar aldrig, dom ser allt.
Idag var det en karl med en enorm kulmage som stoppade mig mitt på gatan och halvskrek "HEEEEJ" Åh nej, tänkte jag, inte nu igen. "Vet du vart jag kommer ifrån?" jag gissade vilt på hans kulmage (det stod massa grejer på hans t-shirt) att han kom från vattenfall. det gjorde han inte och uppmanade mig att läsa längre ner, där stod det, med bajsgröna bokstäver "greenpeace". "Åh nej" sa jag, "inte nu igen!! Jag vet allt om er, jag vill inte, tackohej" sa jag och haltade iväg.
Förra veckan var det en Greenpeacare som nästan tvingade mig att skriva på ett papper, och när jag vägrade blev han sur och ältade med sina tarmgamla ursäkter "amenvi har ju faktiskt fått med uteliggare!!" I min röv. Jag är ingen uteliggare, och jag vill inte skänka pengar till drunknande isbjörnar.
Dom är jävligt fräcka dom där försäljarna, en annan kille ville ge mig 20% rabatt på hemtelefoni, trots att jag inte ens har en hemtelefon, "vad heter du?" säger dom och viftar med pennan i fejjan. Demokratiskt, eller inte alls. usch!

---

Förutom klåpande greenpeacare så har det varit enorm folkhets på min salong idag, jag blev ju lagom kändis sen jag var med i västeråsarn (en tidning) i söndags. Känns kul att ha något att göra för en gångs skull. Och ju fler kunder jag har, desto mer pengar till Lina.  Gött.