Jag vet att min blogg har torkat lite i venerna på sistone, ska absolut ändras!

Nu ska jag berätta om varför jag valde att dra ifrån Karlstad (ännu en gång till).
Man blir fryst.
Det är sant. Bor man på samma ställe för länge blir det mittpunkten i världen. Man har sitt på det torra, polare, pizza och pajaser. Allt som ligger längre bort är helt enkelt...för långt borta.
Jag saknar Karlstad jättemycket såklart, men när jag bodde där sist i ett halvår kändes allt helt plötsligt mycket jobbigare, jag blev lite deppigare faktiskt. När jag inte bor där känner jag mig fri, fri som en liten apa. Karlstad förvandlas till min hemlige älskare, det ligger lite åt andra hållet och jag har något att sakna, längta till.
Allt är närmare när man inte bor där. Skitkonstigt.

Man blir så hemmablind, därför uppmanar jag er alla att ta er i kragen och dra iväg ett tag, semester i en kåta i lappland, en isbjörnsutflykt på Gotland, välta kor i grannkommunen, ja vadsomhelst egentligen. Det är skitnyttigt och ni kommer garanterat att längta hem mer.



Peace and ärtor.