Faktiskt. Alla känner apan, men jag känner fanimejen inte igen någon. Kundfenomenet är skitroligt, folk som faktiskt tror att man känner dom, eller tror att jag kommer ihåg vad ja gjorde sist jag klippte/färgade/slingade dom . Inte en jävla aning. Har jag tur kanske jag har 40-50 kunder på en vecka, och då minns jag högst den snygga killen i jeansjackan.
 Det här är vanligt:
kund ringer; tjeeenaaaa Linaaa!!
apan: öh, ja men hej! ("vemfanärdetvemfanärdet??")
kund: jo, det börjar bli dags igen!
apan: jasså? klippning? ("vemfanärdetvemfanärdet?")
kund: ja, och såna där mahognyslingor du gjorde på mig sist!
apan: jaa...jo det är snyggt, nemas problemas ("vilka jävla slingor? Har hon ringt fel?")

 Ett annat senario är när det kommer in kunder och hälsar skitglatt "Hej Lina!!", och sen vill dom boka tid, och jag måste alltid be om deras namn, då ser dom lika förvånade ut varje gång ("men vi som bondade så bra och fick en sån fin kontakt".). Hallå, det hör lixåm till jobbet att vara storcharmör.