Frågade Emma igår vad hon tyckte om "alla hjärtans dag", tror att vi har haft den diskussionen förut, eller så fattade hon vart jag stod i den frågan. Hon sa iallafall att hon tyckte att det var upp till var och en om man ville fira, om man tyckte det var skitmysigt att gå och planera och köpa små nallar och skit tillvarandra så fick man väl göra det, och om man hatade alla hjärtans dag kunde man väl vara gefan i att fira skiten. Jävligt vettigt svar tyckte jag, så sant som det är sagt.

Men jag är i vilket fall som helst en stor motståndare till alla hjärtans dag, och jag vet inte om det är för att jag är bitter och singel eller för att jag tycker det är jävligt synd att det ska införas en kommersiell dag där vi ska "bry oss om varandra", köpa massa rosor och krafs för att det just är en "speciell" dag som bör firas. Förstår helt folk som vill fira sina "ettårsdagar" och dylikt, det är gulligt! Men det är synd att (om) det faktiskt krävs en dag som det SKA visas uppskattning på för att det STÅR så i kalendern. Jag hade blivit extremt mycket gladare om jag hade haft en karl och han typ överraskade mig med blommor på en torsdag i maj istället, bara lite spontant sådär, för att vara lite gullig.