När jag knappade hem från jobbet förut så gick jag och funderade på hur det skulle om jag var gay. Framför mig såg jag skitjobbiga brudgrejer.

tjej: är du sur?
apan: nej.
tjej: men jag hör ju att du är sur?
apan: nej!
tjej: men gedäj, säg vad det är!
apan: nej jag är inte sur.
tjej: hepp....
apan: är du sur?
tjej: NEJ!

haha. Sen spårade det ur lite och jag började fundera på vilken av mina tjejkompisar jag skulle passa bäst ihop med, och jag kom fram till att jag och sudden vore den perfekta matchen, vi skulle sitta och pimpla öl på tema-kvällar varje helg och prata om gamla minnen. Men sen vet jag ju oxå att sudden hade säkert dumpad mig för att jag är för slarvig och "aldrig hjälper till hemma".
Emma hade det nog inte funkat något vidare med, jag skulle vara extremtofflig och aldrig våga säga emot. Vi hade nog hållt ihop i en vecka eller två, sen hade hon nog dumpat mig och blivit ihop med Jim igen. Dessutom skulle vi nog dricka enorma mängder vin.
Emmy hade säkert varit intressant, vi hade kunna sitta i hennes säng och prata om alla konstiga sjukdomar och fobier vi har. Men sen tror jag att vi hade blivit nervösa på varandra tillslut.
Bengan, njaaaäe, vi hade säkert bara bråkat och grinat om vartannat.
Hanna skulle jag aldrig få ihop det med, ingen skulle våga ta första steget, trots det friade jag till hannill när vi var sex år. Jag tror inte hon var intresserad då heller.
Kristin vågar jag inte ens tänka på, hon är ju i princip släkt.


aawwww, ni ser ju själva vad gosigt vi har det ibland.