Igår var jag, sudden, erik, erik och suddens mamma på bröllopsfotografen. Filmen alltså. Vi var inte "på" en bröllopsfotograf.
Filmen var helt okej, inte så jävla bra som jag hade hoppats på. Kändes som att Uffe Malmros försökte återskapa något liknande smala sussie. Hade inte Björn Starrin medverkat hade filmen varit riktigt jävla kass.

Och vi värmlänningar tyckte antagligen att det var fruktansvärt roliga att dom pratade värmländska - på BIO! Själv kändes det som att jag var tillbaka i skoghall. Sulfatfabriken "dä ä penger som lukter", raggare, udda människor och korvkiosken. Fina minnen. eller inte.

skulle väl åtminstone ge filmen 2,5 av 5 möjliga apor.