Exakt den meningen klämde jag för ett par månader sen bland ett gäng tjejer. Inte populärt. Man kunde trott att jag just sagt att Hitler var en fin kille. Eller att jag var kusin med Beyoncé.

Det blev knäpptyst och jävligt obekvämt.

Men nej, jag gillar inte barn. Sant. Barn jag inte känner. Jag vet inte riktigt hur jag ska uppföra mig runt dom, jag har inte bra hand om ungar.
Gick barn o fritid på gymnasiet. Jobbat som dagisfröken, jobbat som barngympa-ledare, varit på en massa massa skolor och praktiserat.
Barn är jobbiga. Dom skriker, slåss, snorar, ramlar.

Nu menar jag inte att jag ogillar alla ungar, självklart lär jag ju gilla mina egna ungar, och mina vänners. Såklart. Men det är konstigt egentligen att det är så KONSTIGT för en tjej att tycka så. Hade en karl yttrat sig om det, lär ju ingen höjt på ögonbrynen direkt.

Men så äre. Ogillar barn. Japp.