Japp. Jag är fortfarande kvar på vårdcentralen. Vecka åtta! Dock så har jag lyckats tjata till mig varannan-dag-omläggning och helgfritt. Dock så har jag märkt en spännande sak, praktikanterna. Nej förlåt, studenterna.

Det började för någon vecka sedan, då en distriktssköterska var handledare för två småtjejer (högst nitton bast!). Småtjejerna fick följa med in på omläggningen eftersom jag tyckte att "vafan, jag har ju redan visat röven för så många..." Dom stackarna stod och tryckte i ett hörn som livrädda rådjur medans distriktssköterskan orerade om att "det var lika bra att dom vande sig vid stora sår, ja, det är ju lite äckligt, och ja, visst har man själv tuppat av ett par gånger, men HAHA!!"
Typ.

Sen dess har det rullat på. Studenterna är överallt. Och dom ska med överallt. Imorse var det tillochmed en lyrisk student som fick göra omläggningen. Jävlar vad glad hon blev.
Det gör mig faktiskt inget. Glad att gläjda andra lixom. Men kan inte låta bli att känna mig lite som ett medicinskt under. En fascination inom sjukvården. Happy-ass-monkey!