Många lägger huvudet på sne och frågar lite lätt "men HUR går det o bo ihop da?". 

 

Jofan! Det går rätt bra tycker jag. Har dock lagt märke till en grej, och det är ju att jag är ju skitjobbig! Jag har svårt att låta någon annan komma in i mitt liv som vill göra på sitt sätt, medans jag är ju van på mitt sätt. Och på mitt sätt är det ju alltid rätt. Det vet ju alla. 

 

Och så är jag överpedagogisk som fan. Frågar du mig hur man hänger upp en hylljävel så får du ett föredrag. Eller hur man viker handdukar på rätt sätt. Dom ska vara snyggt vikta!!!! INTE SKRYNKLIGA. så här viker man korrekt!!! 

 

Jag är även jävligt jobbig att se på film med. I vanliga fall brukar jag (dansa) pausa filmen för att jag kom på att jag måste ju vattna blommerna/vika tvätten/gråta i fosterställning osv. Ibland tar det ca 5 dagar för mig att se färdigt en film. (Obs; ej skämt!!). 

 

 Och pausar gör jag fortfarande, medans Jonas sitter o väntar "förjaskabarahämtanagellacket,osenskajabaraduschalitteosminkaavmigogörakvällsmacka?"

Han ska fan ha en eloge för sitt tålamod!