Svar: ja. Jag har hört allt. Allt ni kan tänka er (och inte tänka er). Jag har skrattat och grinat, hört roliga, skittråkiga och hemska saker.

I början av karriären så blev jag faktiskt förvånad över hur mycket folk pratade, öppnade upp sig och berättade - allt.
Jag gjorde fel och berättade grejer jag med, kan du så kan jag lixom. Men sen förstod jag att frisören är en frizon, här ska man få prata, och min uppgift är att lyssna. Jävlar vad jag är bra på att lyssna hörrni!

Det var svårt att höra när folk berättade om sin cancer, eller andra sjukdomar, men jag har lärt mig att ett "hur mår du?" kan betyda rätt mycket.

Den som tror att vara frisör är ett enbart ytligt yrke har very very fel. Det är så mycket mer, jag är en tillfällig kompis, psykolog, rådgivare, avfallskvarn och så vidare.

Älskar mitt jobb!