Panic at the disco.
Höööööh. Jag fungerar ej ihop med stress. Det var mer hanterbart förr för då blev jag förbannad och flaxade med armarna och skrek åt allt, nuförtiden blir det lixom slowmotion-mode.
Och så smyger sig panikångesten på istället.
Tjocka katten lägger sig på bröstet och jag får lite svårt att andas, mixat med paniken. Får lugna migsjälv och klappa mig på huvudet samt ett "det ordnar sig nog!"
Och ett par djupa andetag. Såja!!
Kommentarer
Trackback
