Återträffen

Såg återträffen igår, har ni inte sett den - gör det! En sjukt obehaglig film som fick mig att vrålgrina. 

Det var helt omöjligt att inte tänka på sin egen skoltid. Vem man var då, vilka hierarkier som fanns i klassen. 
Jag var ett wierdo som blev lite halvmobbad. Men jag hade turen som hade sjukt bra kompisar. 
Vem ska man egentligen lägga skulden på när det gäller mobbning? Är det lärarna som aldrig gjorde något, eller är det klasskompisarna som mobbade? 
Att skylla på att man "bara var barn" när det hände blir oxå jävligt fel. För barn har oxå ett ansvar. Och barn vet i regel vad som är rätt eller fel. 

Jag minns inte att lärarna på vår skola gjorde något mot mobbning alls. Jag tror inte ens att vi pratade om det en enda gång. Skitfel. Det är så viktigt att prata om och lyfta fram istället för att stoppa huvudet i sanden. 
En gång i klassen så var det ett par killar som kastade papper eller sudd på mig, varav läraren upptäckte det, fick mig att stå upp inför hela klassen och så frågade han "vet du varför killarna gör såhär Lina?"  Och jag svarade (precis som jag lärt sig) "Det är för att dom är kära i mig". 
Hahaha. Tror ni att det gjorde saken bättre? 
Nej precis. 

Många i högstadieklassen har jag inte sett sen nian. Och jag är oxå skitnyfiken på hur dom upplevde högstadiet. Vilka var dom, och har dom ändrats? 

Anywayz, se filmen!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0