Förlossningsinfo.

Jag o Smoofie har varit på sjukhuset och lyssnat på barnmorskor som pratat om förlossningen, och sånt där som hör till. 
Jag blev väldigt lugn faktiskt. Tyckte att det kändes lite halvlyxigt nästan. Fanns skitstort badkar (får man föda i det? Verkar gött, men töligt om man råkar bajsa eller nåt...) man kunde få massage och smörgåsar och vänlig förlossningspersonal. 
Jonas blev däremot nervös och ville efteråt "ta reda på så mycket som möjligt". Haha. Å andra sidan vore det bra om någon åtminstone har lite koll. 

En grej jag däremot inte fattar är det här med amningen. Jag har tänkt att ge det en ärlig chans, men varenda barnmorska jag träffat har bara pratat om hur krångligt det är, hur ont det gör och hur lång tid det tar. 
Känner väldigt mycket; jaha men varför ska jag utsätta mig för det då om det är så jävligt?

Har någon erfarenhet av amning? Varför du ammade, varför du inte ammade? Var det ett helvete eller skitbra? 



Kommentarer
Postat av: Lisa

Åh, amning (eller snarare amningshets) är ett av mina favoritämnen! Ursäkte i förväg för föreläsningen som kommer nu...

Så här är det: Bröstmjölk är litelitelite bättre för bebisen än ersättning, men det är inte så mycket bättre att det är värt att må dåligt över.

OM du vill amma så ska du vara beredd på att det kan krävas lite jobb. Både du och bebisen ska lära er det, så det kan vara lite bökigt i början. Sen har bebisen ökningsperioder då och då, då kan man säga att hen lägger in en beställning på hur mycket mjölk hen kommer behöva framöver. Det yttrar sig i att hen suger i sig kopiösa mängder och verkar ändå inte nöjd. Där är första fallgropen, att man som förälder tror att mjölken inte räcker till och så börjar man ge lite ersättning. Men brösten funkar ju så att ju mer barnet suger desto mer mjöl produceras, så när man börjar varva med ersättning suger barnet mindre = brösten producerar mindre mjölk = barnet verkar ännu mindre nöjd = man ger ännu mer ersättning = ännu mindre mjölk etc.

Om du känner att amning inte är din grej så ger du ersättning. Du är en precis lika bra mamma ändå och bebisen mår bättre om du mår bättre, mot om du sitter och har ångest inför och under varje amningstillfälle.

För att svara på din fråga (jag är inget bra på att fatta mig kort om ämnen jag brinner för): Jag ammade. Det fungerade rätt bra från start, förutom att det tog någon dag extra för mjölken att rinna till eftersom jag snittades. Jag lärde mig snabbt att amning inte bara är mat för bebisen utan minst lika mycket ammar barnet för att tanka trygghet. Ledsen bebis? då langade jag fram bröstet och han var tyst en stund till! Överlag var amningsperioden jättemysig och jag tyckte det var praktiskt att alltid ha maten med mig, rätt temperatur och allt. Vi hade dock en period från ca 3 månader till han var knappt 5 månader då jag funderade på att lägga ner många gånger. 3-4 månader är en kritisk punkt med amning och många slutar då. Barnet börjar bli mer intresserat av omgivningen och kan ha svårt att komma till ro vid bröstet. Alfred var helt rabiat, sög några tag, skrek, sög några tag, skrek. Fy fan, vad jobbigt det var då. Om det var någon annan hade jag gett rådet att det inte är värt det och ge ersättning istället, men för mig blev det som en utmaning och jag SKULLE fixa det. vi kämpade på och strax innan 5 månader vände det och vi fick en jättefin amningstid fram till vi slutade helt när Alfred var 9½ månad.

Jag blir så arg på amningshetsen som finns i samhället. Om man väljer bort amning är man en sämre mamma? Nej, absolut inte!

Å andra sidan kan jag bli lika irriterad på ersättningshetsen som finns hos viss vårdpersonal. De mammaor som vill amma får många gånger inte tillräckligt med stöd utan personalen pushar för ersättning istället för att ge mamma och bebis lugn och ro att hitta sitt sätt.

Igen, sorry för romanen.

Svar: Intressant läsning Lisa! Det verkar vara väldigt olika för alla och ett jävligt laddat ämne det här med amning. Kan hålla med om att det är praktiskt att alltid ha med sig maten lixom.
Någon ersättningshets har jag inte märkt av, snarare tvärtom. Men det kanske jag får uppleva sen. ;(
Det är väldigt konstigt hur folk resonerar kring amning, ammar man inte alls är man egoistisk, ammar man är det bra så länge en inte ammar för länge för då jävlar!!
din apa i etern.

2014-05-26 @ 21:18:12
Postat av: Tiff

Jag gav det en chans. Det gjorde oont! Inte bara i sårig bröstvårta utan även sammandragningarna. Huva! Jag hade inte så det räckte och han åt (ärligt nu) var femte minut = inte en lugn stund! När jag pumpade ut lite för att gå på stan , faan ca ont det gjorde i brösten som blev sprängfyllda. Tror jag fick nån litet stopp med en bula i armhålan som värkte... önskar jag hade gett upp tidigare. När jag gav honom ersättning första gången blev det en helt annan bebis, lugn och nöjd. Det funkar inte för alla. Nästa bebis ska jag ge en chans men inte till den milda grad.

Tycker du ska ge det en chans, men slit inte ut dig och känn ingen press att man måste amma.

Svar: Sammandragningar? Åhfan, har märkt att det är väldigt mycket info man inte får från BVC om amning.
Hur länge försökte du innan du gav upp?
Är oxå lite rädd för det där att man ska bli väldigt extrembunden till bebis att man knappt kan ta en runda på stan lixom,..
Jo jag tänkte ge det en chans iaf!
din apa i etern.

2014-05-26 @ 21:36:00
URL: http://angelus.devote.se
Postat av: kirre

Jag har erfarenhet av både och. Funkade inte med första men med andra. Tror att det är svårt för många att hitta ro. Man tror att bebisen ska svälta ihjäl och att det är något fel på sig själv eftersom "alla andra kan". Amning kräver en ostressad mamma som äter och dricker ordentligt.
Det är i princip bara första veckan som mjölken är mycket bättre, den s.k. råmjölken.
Jag ska inte komma med några pekpinnar, men som Lisa skrev så är det viktigaste att du mår bra och lägger det krutet du anser dig ha.
Lycka till! :)

2014-05-26 @ 22:46:39
Postat av: hogie

Ammar fortfarande. Emmie blir tio månader nästa vecka. Jag satt i stort sett inne de första fyra månaderna med henne vid bröstet. Det var JÄVLIGT jobbigt för jag var inte alls beredd på det. Nu i efterhand önskar jag att någon kunde ha förberett mig lite på det och att jag hade tagit vara mer på den tiden. Men jag längtade bara ut... Ska tillägga att hon hade svår kolik i fyra månder och att amma var det enda som hjälpte (och säkert gjorde det värre).

Det ÄR kämpigt i början (för de flesta iaf) och jag antar att det är därför så många ger upp. Men om du försöker och bara orkar hålla ut nån månad eller två så lovar jag att det blir lättare. Det är ingen tröst när man är mitt uppe i allt det jobbiga. Men idag är jag väldigt glad att jag slet som ett djur med amningen. Jag hade så SJUKT mycket mjölk. Hade för minst fyra bebisar sa alltid bvc-sköterskan. Det kan också vara/bli ett problem. Som dock inte nämns på samma sätt som om man har "för lite" mjölk.

2014-05-27 @ 11:47:45
URL: http://hogieskill.blogg.se
Postat av: hogie

Men som de andra skriver - man måste inte amma. Det finns fullgoda ersättningar. Det är jädrigt skönt dock att ha med sig maten. Färdig och lagom varm. När som helst var som helst. För spädisar vill ofta äta ofta. Kanske var tjugonde minut i vissa perioder...

2014-05-27 @ 11:49:27
URL: http://hogieskill.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0